Göteborgsvarvet 2018. Mitt 21:a i ordningen. Lika många som kilometer i loppet. Då går mycket på rutin och jag var avslappnad inför loppet. Till och med så avslappnad att jag glömde mina tänkta löparstrumpor hemma på torkstället. Tur att jag hade på mig ett par Smartwool som jag kunde springa i. Det blev en bra test av att ullstrumpor funkar bra även i värme.

Traditionsenligt var det fint väder och jag som på senare år börjat få problem med att springa i värme tyckte att det var i det varmaste laget. Som jag skrivit om tidigare har jag fokuserat på att springa med glädje snarare än att maxa för att jaga de där sista sekunderna och jag tycker att den inställningen har hjälpt mig att lägga upp loppen bättre. Jag går inte ut riktigt lika hårt och när jag, som idag märkte att magen gnällde lite efter 10 km, så slår jag av aningen på ansträngningen. Det märks knappt på tempot och jag har mycket mer krafter kvar på slutet. Det är en fantastiskt fin känsla att orka trycka på bra på slutet och jag går ifrån loppet med ett leende på läpparna.

Det är verkligen hur kul som helst att springa! :-)