Eftersom jag bor ute på landet där det är ungefär 3 km mellan gatlyktorna så är jag hyfsat beroende av pannlampa för att kunna springa på kvällarna under de mörka månaderna. Den här vintern har jag ändå på något sätt lyckats styra undan från de flesta kvällspassen men idag var det dags. Det var lättare sagt än gjort visade det sig. Dimma kombinerat med småregn gjorde det i princip omöjligt att se trots fräscha batterier i lampan.

Småsur som jag var i början av passet muttrade jag mig igenom de första kilometrarna och kom att tänka på den här bilden som jag sett tidigare idag:

En riktig hårding som fick mig att kämpa på och belöningen kom efter en halvmil då allt släppte och när jag kom hem till ett dukat bord efter drygt 10 km så kändes livet riktigt bra igen.

 

Foto: Okänd