Löparskor | Löpcoaching | Löparglädje
Det här var min 10:e genomföra World Marathon Major (+1 DNS +2 inställda +2 virtuella). Så jag har levt med dom här loppen under många år nu.
Jag är glad, nöjd och tacksam över att återigen ha kunnat springa hela marathondistansen med löparglädje och få en fin upplevelse.
Bra med Berlin Marathon i år var:
+ banan
+ vädret
+ publiken
+ alla löpare
Nu kommer jag att ta en medveten, längre paus från de här storloppen ett tag. Leva på gamla meriter och njuta av det jag har gjort.
2014 annonserade Göteborgsvarvet att man i samband med Göteborgs 400-årsjubileum, 2021 skulle arrangera ett engångslopp på dubbla distansen – Göteborgsvarvet Marathon. Antalet startplatser sades då vara begränsat.
Det meddelandet innehöll tre parametrar som brukar trigga mig lite extra:
Jag anmälde mig direkt.
Anmälningsavgiften var 1000 kr. I dagens penningvärde motsvarar det ca 1300 kr. ”Ta mina pengar och håll dom åt mig. Jag kommer och springer om sju år!”
Åren gick och när den planerade starten närmade sig så härjade Coronapandemin för fullt. Efter flera turer med bland annat genomfört virtuellt lopp, en tankevurpa från Göteborgsvarvsorganisationen m.m. är det så äntligen dags att komma till skott. Imorgon, 3/9-2023 genomförs Göteborgsvarvet Marathon.
Årets varmaste dag!
Startade i ett tempo för att gå sub 1:34 för att klara seedningstid till startgrupp 2 men kände redan i Säldammsbacken att benen stumnade och jag slog av något i backarna upp mot Älvsborgsbron. Hittade ett bättre tempo på Hisingen men där var värmen nära att knäcka mig.
Från start hade jag taktiken att ta en mun vatten vid varje vätskestation, varannan kilometer, och hälla två muggar över huvudet. På Hisingen reviderade jag den strategin och gick upp på tre muggar vatten över huvudet och även dricka lite mer. Vid en av stationerna stannade jag till och drack flera munnar. Jag tror det var det som räddade mig. Efter Lindolmen började jag springa om allt fler löpare och plockade ca 500 placeringar under loppet.
Lyckade säven hitta krafter till en bra spurt in i mål.
Kul som vanligt med folkfesten i Slottskogen. 26 raka år med Göteborgsvarvet, 25 lopp, 24 på plats och 1 coronainställt. Jag väljer att fira mitt 25-års jubileum nästa år.
Energi: Maurten Halvmarathonpaket med 1 st DM320 en timma innan start och Gel100 vid 7 & 14 kilometer.
Skor: Saucony Endorphin Pro 3. Funkade perfekt. Tänkte inte på skorna en enda gång under loppet.
Boston Marathon. När man håller på med det som jag gör, då är det i Boston man ska vara.
Det här var mitt tredje Boston Marathon och den här gången var målet att gå ut lugnt, springa med kontroll och känna mig stark hela vägen.
Banan i Boston är lite speciell med tanke på att det är en A till B-bana. Dvs start och mål ligger inte i närheten av varandra.
Man tar de amerikanska skolbussarna som loppets arrangör, BAA tillhandahåller och åker från målet i centrala Boston ut till starten i Hopkinton. Bussresan tar ganska lång tid och varje gång har jag slagits av tanken ”Ska jag springa hela den här vägen tillbaka!”
När väl starten går så börjar banan med några kilometer utförsbacke. Här är det lätt att lockas av en race plan där man drar på i början för att ”banka” tid. Dvs springa snabbt i början för att ha tid tillgodo på sin måltid, mot slutet av loppet. Det har jag provat. Förra året gick jag ut hårt för att sedan nästan ”vägga” i backarna i Newton. Det ville jag undvika i år och jag gick därför ut väldigt lugnt den här gången.
Efter de första kilometrarnas nedförslöpning planar banprofilen ut och jag hittade ganska snabbt in i min tänkta fart runt 4:40 min/km. Det tempot lyckades jag klocka in bra under de kommande milen. Split vid halvmaran på 1:38.
Ungefär halvvägs springer man förbi Wellesley College och The Scream Tunnel. En knapp kilometer förbi flickskolan där traditionen är att studenterna skriker oavbrutet på löparna och delar ut high five, pussar och kramar (om man skulle ta sig tid att stanna). Det gjorde inte jag men jag fick väldigt br apepp och sprang min snabbaste kilometer på hela loppet här.
Vid ca 25 kilometer kommer en relativt brant utförsbacke och sedan börjar backarna. De som gör Boston till vad det är. Fyra backar som kulminerar med Heartbreak Hill vid 34 kilometer. Som jag skrev innan hade jag det riktigt tufft i backarna förra året. Då hade jag gått ut hårt plus att det var ca 25 grader varmt och en riktig sommardag. I år var det 10-11 grader, mulet och lagom till att jag kom fram till backarna i Newton kom det en rejäl regnskur. Ett väder som passar mig bra och jag hade hela tiden planerat att ta det lugnt i backarna, jogga på uppför utan att dra på mig mjölksyra och hålla en lugn och fin ansträngningsnivå uppför. En utmaning så god som någon när man har 30 km löpning i benen.
Jag lyckades fortsätta att hålla mig till planen och vid toppen på Heartbreak Hill kunde jag känna att nu är det nerför och dags att driva på lite igen.
Klockan visade att om jag lyckas hålla bra fart så kunde jag ta mig i mål på en tid under 3:20 och sista halvmilen sprang jag om många tröttnande löpare.
Med den klassiska avslutningen: ”Right on Hereford Sreet, Left on Boylston Street” så hade jag krafter kvar att njuta av målgången.
Tiden i mål blev 3:19:25, vilket är min snabbaste mara sedan Chicago 2015. Det var överraskande och om inte tidskraven blir alltför mycket tuffare inför nästa år så är det en Boston Qualifier för 2024.
Ett dygn innan start: Maurten Drink Mix 320 + Maurten Solid 225
En timma innan start: Maurten Drink Mix 160 + Maurten Sold 225
Vid start: Maurten Gel 100
Under loppet: en eller ett par munnar vatten vid varje station (varje mile) + Maurten Gel 100/Gel 100 Caf var 4:e mile (6,5 km). 3 medhavda + en vid varje officiell Maurtenstation längs loppet.
Efter målgång: Maurten Solid 225
Linne: Tracksmith BQ23
Shorts: Tracksmith Boston
Strumpor: Feetures!
Skor: Nike Vaporfly Next% 2
Uppdaterad 2021-01-16
Plats: Sävens Badplats, Vårgårda Kommun
Isläge: Isen ligger på hela norra sjön
Istjocklek: 7 cm i borrade hål, ca 20 m ut från stranden.
OBS! Det här är ingen garanti att isen bär på hela sjön. All aktivitet på isen sker på egen risk.
Israpport Säven presenteras av Långfärdsskridskor på SevenSports.se.
Det här är del 2 i en serie med de bästa klippen på löparskor Black Friday 2020.
Tidigare delar i serien:
Marathonbutiken.com ger 25% rabatt på utvalda produkter under Black Friday-perioden. Här är mina tre favoriter:
I näst del tittar på vad New Balance har att erbjuda.
Även 2012 var New York City Marathon inställt.
Den gången var orsaken stormen Sandy som hade dragit fram och delar av staden var översvämmade och strömlösa. Då ställdes loppet in med kort varsel på torsdagen innan loppet.
Det här var på tiden innan Virtuella löpartävlingar men under #runanyway samlades många löpare i Central Park för New York Aid Marathon på dagen för loppet för att samla in pengar till de som drabbats av stormen.
Då sprang jag ett varv i Central Park innan jag tog en dag på stan med familjen.
Dagen efter hade vi en inplanerad dagsutflykt med buss arrangerad av Springtime Travel som tog oss en bit upp i Connecticut. Bland annat besökte vi en liten, väldigt stökig löparbutik och jag minns att jag där fick chansen att se ONs löparskor för första gången.
Väl hemma på hotellet tog jag en energibar i ena handen och en vattenflaska i den andra och joggade över till Central Park och sprang drygt fyra varv i parken för mitt eget New York City Marathon.
Här är en liten sammanställning av vad som är på gång inom löparskovärlden under året. Det som jag ser fram emot mest, förväntningar och en del frågetecken.
Adidas – Kommer dom att släppa en snabb sko med karbonplatta?
Altra – Uppdateringar på de populäraste modellerna som Escalante 2.5 som kommer till hösten, Lone Peak 4.5 kommer under våren.
Asics – Fortfarande en trotjänare och populär hos oss 70-talister. Det vore kul om dom kan fortsätta sin resa mot en lite mer modern uppsättning.
Brooks – Kommer starkt i Sverige. Kanske läge att testa någon av skorna.
Hoka One One – Fortsätter sin succéresa mot att bli ett av de allra största löparskomärkena. Clifton 7 kommer till sommaren och Speedgoat 4 kommer under våren. En av 2019 års bästa skor Carbon X kommer i nya färger och med små uppdateringar. Den Hoka-sko som jag ser fram emot mest är Rincon 2 som kommer till hösten med samma lätta fina känsla som ettan men med en klart bättre passform.
Karhu – Fortsätter fokusera på sin succé med Ikoni som förhoppningsvis är det anrika märkets väg tillbaka in hos löparna.
La Sportiva – Tillverkar vissa modeller i Europa. Kudos!
New Balance – Har de senaste åren tagit över sponsringen på flera av världens största lopp som New York City Marathon, London Marathon och Göteborgsvarvet. Nu återstår att se om de kan få fram ett par modeller som kan matcha den investeringen och få märket att etablera sig som en aktör inom långdistanslöpningen.
Nike – med ett par rosa Vaporfly Next% impulsshoppade på Black Friday ser jag på det personliga planet fram emot ett par snabba lopp under våren. I övrigt blir det spännande att se om Kipchoges Alphafly blir godkänd för att använda på officiella lopp och om Nike får någon konkurrens bland de allra snabbaste löparna.
Reebok – med David Nilssons nya svenska rekord på marathon kan Reebok vara på väg in i branschen igen.
Salming – efter några år med endast mindre uppdateringar kommer nu enRoute3 och Trail6 under våren som kan ge svenska Salming lite ny fart under skorna.
Salomon – intressantast hos Salomon enligt mig är deras projekt för att minska miljöpåverkan och tillverka skor på beställning. Hur långt de hinner komma med det under 2020 återtsår att se.
Saucony – ett av de intressantaste märkena just nu. Lämnar sin tunga Everun till förmån för PWRRUN och PWRRUN+ samtidigt som man överger ISOFIT kommer att lyfta Saucony ytterligare. Dessutom med Endorphin-serien som kommer till hösten med Endorphin Pro med karbonplatta främst tänkt för eliten, Endorphin Speed med en platta i plast för att få ned priset och Endorphin Shift för den dagliga träningen.
Skechers – med GOrun Razor 3 Hyper utsedd till Årets Löparsko 2019 här kan Skechers förhoppningsvis fortsätta leverera grymma skor under året med GOmeb Speed 6 Hyper och Speed Elite som är Skechers karbonsko.
Mycket kul att se fram emot med andra ord och många mil att springa!
Idag satte David Nilsson nytt svenskt rekord på Marathon!
Tiden 2:10:08 sattes på Valencia Marathon.
Han slog därmed Kjell-Erik Ståhls rekord från 1983.
I Helsingborg Marathon sprang jag som farthållare i gruppen som siktade på att ta sig i mål på 4 timmar och 15 minuter. Det innebär en fart på ca 1 mil per timma.
Väldigt kul uppdrag och när vi närmade oss mål kunde vi peppa många som följt med oss att spurta ifrån oss och sätta en fin tid.
Alla bilder nedan är tagna av Helsingborg Marathon.
Foto: Ellinor Fermfelt /HBGM. Används med tillstånd.
För snart 5 år sedan sprang jag i mål på ett av Sveriges vackraste upplopp. När den första upplagan av Helsingborg Marathon hade målgång på den fina strandpromenaden i stan hade jag en liten fundering på att försöka springa varje år. Så blev det inte och nu har redan snart 5 år gått. Nu ska jag i alla fall tillbaka och du har chansen att hänga med!
Jag kommer nämligen att springa som farthållare för dig som vill klara hela maran på 4 timmar och 15 minuter. Det motsvarar ungefär 1 timma per mil. Planen är att jag och mina farthållarkollegor ska hålla ett jämnt och fint tempo som hjälper dig som vill hänga på att ta dig i mål på din måltid.
Om du blir sugen på att hänga med så hittar du anmälan här.
I sommar bjuder jag in till löparkvällar. Fem tisdagskvällar från maj till september.
Vi springer ihop i skönt tempo, mest för att det är kul att springa ihop.
Alla är välkomna.
Vi anpassar fart och distans efter deltagarna. Första gången springer vi en runda på 7 km.
Anmälan via Facebookevenemangen som du hittar här:
https://www.facebook.com/pg/joggingskor/events/
Göteborgsvarvet 2018. Mitt 21:a i ordningen. Lika många som kilometer i loppet. Då går mycket på rutin och jag var avslappnad inför loppet. Till och med så avslappnad att jag glömde mina tänkta löparstrumpor hemma på torkstället. Tur att jag hade på mig ett par Smartwool som jag kunde springa i. Det blev en bra test av att ullstrumpor funkar bra även i värme.
Traditionsenligt var det fint väder och jag som på senare år börjat få problem med att springa i värme tyckte att det var i det varmaste laget. Som jag skrivit om tidigare har jag fokuserat på att springa med glädje snarare än att maxa för att jaga de där sista sekunderna och jag tycker att den inställningen har hjälpt mig att lägga upp loppen bättre. Jag går inte ut riktigt lika hårt och när jag, som idag märkte att magen gnällde lite efter 10 km, så slår jag av aningen på ansträngningen. Det märks knappt på tempot och jag har mycket mer krafter kvar på slutet. Det är en fantastiskt fin känsla att orka trycka på bra på slutet och jag går ifrån loppet med ett leende på läpparna.
Det är verkligen hur kul som helst att springa! :-)
London Marathon. Även om det var första gången jag springer loppet så är det ett av de lopp som ligger mig lite extra varmt om hjärtat. Dels har jag varit en del i London och även sprungit på målrakan The Mall framför Buckingam Palace. Dels har jag sett det flera gånger på TV och drömt om att springa längs Themsen på The Embankment och svänga in vid Big Ben mot målområdet.
I år var det alltså dags att springa loppet. Efter att ha gjort flera utomlandsresor till marathonlopp själv, hade jag nu dessutom med mig familjen på en långhelg. Det gör att jag kan slappna av mer och njuta av hela resan.
När vi landade i London på fredagen slogs vi av värmen. Den varmaste aprildagen i London på 70 år! Lördagen och söndagen (när loppet gick) var aningen svalare men bör lätt kvala in på topp 10 på listan över varma aprildagar. På söndagen var det 24 grader och klarblå himmel, det varmaste i loppets historia. Det var ingen risk att behöva frysa innan starten i alla fall.
Jag reste med SRRC/PWT Travel som skötte arrangemanget väldigt bra och hade buss som avgick från hotellet tre timmar innan start och tog oss fram till startområdet vid Greenwich Park i sydöstra delen av staden.
Så här i efterhand inser jag att jag hade lite dålig koll på banprofilen. Jag kunde i och för sig ha räknat ut det med tanke på den långa uppförsbacken som bussen åkte upp till startområdet men mellan 3 till 6 km in i loppet var det en lång och fin utförslöpa. Den skulle kanske utnyttjats bättre och rullat på mer i men i och med att jag inte hade riktig koll på att den skulle komma så höll jag igen. Jag hade innan start lagt fokus på att inte gå ut för hårt och inte springa snabbare än 4:30-fart någon gång under loppet. Planen var att hålla 4:30-4:40 så länge som möjligt.
I och med att det var så varmt så var jag extra noga med att dricka vid varje vätskekontroll och jag hade dessutom med mig en flaska Maurten som jag drack upp under den första halvtimman. Vätskekontrollerna ligger ofta i loppet men det är helt otroligt att dom delar ut PET-flaskor vid kontrollerna! Alla andra lopp har ju pappmuggar numera men inte de konservativa engelsmännen :-) Dom hade faktiskt varit lite nytänkande och testade pappmuggar på tre av vätskekontrollerna i år. Jag hoppas verkligen att den testen föll väl ut för det är vansinne att dela ut så många PET-flaskor. 40 000 löpare och 10-15 kontroller, det blir många flaskor. Det var OK när det var vattenkontroller för dom flaskorna innehöll ca 25 cl och det gick åt till att dricka ett par munnar och sedan hälla resten över huvudet men vid energistationerna fick man 60 cl flaskor med Lucozade sportdryck. Det är INGEN som dricker så mycket. Jag låg relativt långt fram i loppet, då jag slutade på plats 3000+ av 40 000, men redan när jag sprang låg det drivor av näst intill fulla flaskor med kladdig sportdryck längs vägen en bit efter kontrollerna.
Efter ca 10 km passerar man skeppet Cutty Sark som ligger upplagt på land och det är det första riktigt stora publikmålet. Här var det ett enormt tryck och jag fick en bra extrakick att springa på.
Nästa stora delmål är Tower Bridge som man springer över efter 20 km. Det var en riktigt mäktig känsla att springa runt ett gathörn och sedan se den välkända bron torna upp sig framför en.
Efter bron är det halvmaramarkering och man möter löpare som kommit en bra bit längre. Den första distansmarkeringen jag såg i den mötande filen var 35 km. Då kändes det lite tungt att veta att man har nära en och en halv mil kvar innan man är tillbaks på samma plats igen… Som tur var hade inte täten kommit dit ännu så det var väldigt inspirerande att möta och på nära håll se Eliud Kipchoge och Mo Farah med flera. Det gav ytterligare en kick.
Efter ytterligare en liten stund sprang man in under en större viadukt eller liknande och man fick några hundra meter i skugga. Det var väldigt skönt. Efter det springer man i Docklands en del och vid Canary Wharf var det ytterligare ett parti med väldigt mycket publik och bra tryck. Sedan kommer det enda ställe där jag tycker att London Marathonorganisationen misslyckats med bansträckningen, då vi till och med fick springa ned på en avstängd trafikled och vända runt några konor. Den extrasvängen för att få ihop rätt distans tycker jag att dom borde kunna hitta någon stans inne i centrum där det finns lite mer publik.
Någon gång runt halvmaran så började jag märka att jag sprang om fler och fler löpare. Vissa såg riktigt slitna ut och jag hade nästan lite svårt att förstå hur dom ens hade kommit så långt, så snabbt. Jag kände egentligen ingen gång under loppet att jag hade någon riktig svacka utan jag kunde springa på väldigt avslappnat och fokuserat men samtidigt njuta av publiken och musiken längs banan. Visserligen märkte jag att farten sjönk något sista milen jag hade väldigt kul under loppet.
När målet började närma sig insåg jag att det började bli lite tight. Tight med plats på banan, då det var mycket publik samtidigt som fler och fler deltagare gick så jag fick kryssa mig en del igenom för att komma fram. Tight med tid att klara en BQ (3:25) så efter att jag svängt vid Big Ben, som tyvärr var helt inklädd i byggställningar, fick jag försöka sträcka ut benen ordentligt. De sista 195 meterna i ett marathonlopp är alltid långa och det var inget undantag i London. Så istället för att riktigt njuta av upploppet och ta in stämningen, tog jag i och lyckades klämma mig in på 3:24:58.
Inte mitt snabbaste lopp men den goa känslan i att springa ett helt marathon avslappnat är svårslagen.
Jag tar med mig en skön känsla av löparglädje mot nya utmaningar.
Min utrustning på loppet:
Följ Joggingskor.nu på Facebook, YouTube eller Instagram för att få uppdateringar om nya inlägg och tester.
Kortvasan
Jag har i tidigare inlägg skrivit om mitt skifte av fokus från att jaga tider till att uppleva löparglädje. I årets första lopp som var ett skidlopp tog jag det ytterligare ett steg.
Min son har alltid gillat att åka längdskidor och han verkar ha ärvt sina föräldrars uthållighetsförmåga. Han har sedan länge dömt ut barnklasser på diverse lopp som ”för korta”. Vi har under ett par år haft siktet inställt på Kortvasan. Även om han redan förra året hade åldern inne så valde han att avvakta till i år, då vi stod på startlinjen. Dessutom hade vi glädjen att få ha med mamman i familjen.
Förberedelserna inför loppet har varit allt annat än bra. Jag har dragits med en ovanligt seg förkylning och med en vecka kvar till start blev även grabben sjuk. In i det sista var det osäkert om vi skulle kunna komma till start.
Kortvasan
Väderprognosen hade lovat vinterväder och 6-7 minusgrader. Även om det var kallt innan start så var det ett bra väder att åka skidor i. När vi släpptes iväg från startfållan kunde vi åka på bra, småprata lite och uppleva loppet tillsammans. Det är en extra fin känsla att komma in till de klassiska kontrollerna längs Vasaloppsspåret. På Kortvasan är det Oxberg, Hökberg och Eldris som man passerar.
Sista milen in mot Mora märktes det att förkylningen började ta ut sin rätt. Både genom att det extra trycket i armarna saknades och att de sista veckornas träning hade uteblivit.
Längs spåret passerade vi (och passerades vi) av flera åkare där jag tydligt kunde se att det var flera som tänkt likadant som oss. Ung och gammal, barn och föräldrar. Man åkte ihop och delade upplevelsen och utmaningen.
Det är något jag verkligen rekommenderar alla.
Jag har tidigare åkt både Vasaloppet och Halvvasan och varit imponerad av arrangemanget. Likadant i år. Vasaloppsorganisationen har en välsmord logistik som gör att deltagarna kan slappna av och njuta av loppet.
Följ Joggingskor.nu på Facebook, YouTube eller Instagram för att få uppdateringar om nya inlägg och tester.
© 2024 Joggingskor.nu
Tema av Anders Noren — Upp ↑
