Löparskor | Löpcoaching | Löparglädje

Etikett: Marathon (Sida 1 av 2)

Lopprapport Virgin Money London Marathon 2018

London Marathon. Även om det var första gången jag springer loppet så är det ett av de lopp som ligger mig lite extra varmt om hjärtat. Dels har jag varit en del i London och även sprungit på målrakan The Mall framför Buckingam Palace. Dels har jag sett det flera gånger på TV och drömt om att springa längs Themsen på The Embankment och svänga in vid Big Ben mot målområdet.

I år var det alltså dags att springa loppet. Efter att ha gjort flera utomlandsresor till marathonlopp själv, hade jag nu dessutom med mig familjen på en långhelg. Det gör att jag kan slappna av mer och njuta av hela resan.

När vi landade i London på fredagen slogs vi av värmen. Den varmaste aprildagen i London på 70 år! Lördagen och söndagen (när loppet gick) var aningen svalare men bör lätt kvala in på topp 10 på listan över varma aprildagar. På söndagen var det 24 grader och klarblå himmel, det varmaste i loppets historia. Det var ingen risk att behöva frysa innan starten i alla fall.

Jag reste med SRRC/PWT Travel som skötte arrangemanget väldigt bra och hade buss som avgick från hotellet tre timmar innan start och tog oss fram till startområdet vid Greenwich Park i sydöstra delen av staden.

Så här i efterhand inser jag att jag hade lite dålig koll på banprofilen. Jag kunde i och för sig ha räknat ut det med tanke på den långa uppförsbacken som bussen åkte upp till startområdet men mellan 3 till 6 km in i loppet var det en lång och fin utförslöpa. Den skulle kanske utnyttjats bättre och rullat på mer i men i och med att jag inte hade riktig koll på att den skulle komma så höll jag igen. Jag hade innan start lagt fokus på att inte gå ut för hårt och inte springa snabbare än 4:30-fart någon gång under loppet. Planen var att hålla 4:30-4:40 så länge som möjligt.

I och med att det var så varmt så var jag extra noga med att dricka vid varje vätskekontroll och jag hade dessutom med mig en flaska Maurten som jag drack upp under den första halvtimman. Vätskekontrollerna ligger ofta i loppet men det är helt otroligt att dom delar ut PET-flaskor vid kontrollerna! Alla andra lopp har ju pappmuggar numera men inte de konservativa engelsmännen :-) Dom hade faktiskt varit lite nytänkande och testade pappmuggar på tre av vätskekontrollerna i år. Jag hoppas verkligen att den testen föll väl ut för det är vansinne att dela ut så många PET-flaskor. 40 000 löpare och 10-15 kontroller, det blir många flaskor. Det var OK när det var vattenkontroller för dom flaskorna innehöll ca 25 cl och det gick åt till att dricka ett par munnar och sedan hälla resten över huvudet men vid energistationerna fick man 60 cl flaskor med Lucozade sportdryck. Det är INGEN som dricker så mycket. Jag låg relativt långt fram i loppet, då jag slutade på plats 3000+ av 40 000, men redan när jag sprang låg det drivor av näst intill fulla flaskor med kladdig sportdryck längs vägen en bit efter kontrollerna.

Efter ca 10 km passerar man skeppet Cutty Sark som ligger upplagt på land och det är det första riktigt stora publikmålet. Här var det ett enormt tryck och jag fick en bra extrakick att springa på.

Nästa stora delmål är Tower Bridge som man springer över efter 20 km. Det var en riktigt mäktig känsla att springa runt ett gathörn och sedan se den välkända bron torna upp sig framför en.

Efter bron är det halvmaramarkering och man möter löpare som kommit en bra bit längre. Den första distansmarkeringen jag såg i den mötande filen var 35 km. Då kändes det lite tungt att veta att man har nära en och en halv mil kvar innan man är tillbaks på samma plats igen… Som tur var hade inte täten kommit dit ännu så det var väldigt inspirerande att möta och på nära håll se Eliud Kipchoge och Mo Farah med flera. Det gav ytterligare en kick.

Efter ytterligare en liten stund sprang man in under en större viadukt eller liknande och man fick några hundra meter i skugga. Det var väldigt skönt. Efter det springer man i Docklands en del och vid Canary Wharf var det ytterligare ett parti med väldigt mycket publik och bra tryck. Sedan kommer det enda ställe där jag tycker att London Marathonorganisationen misslyckats med bansträckningen, då vi till och med fick springa ned på en avstängd trafikled och vända runt några konor. Den extrasvängen för att få ihop rätt distans tycker jag att dom borde kunna hitta någon stans inne i centrum där det finns lite mer publik.

Någon gång runt halvmaran så började jag märka att jag sprang om fler och fler löpare. Vissa såg riktigt slitna ut och jag hade nästan lite svårt att förstå hur dom ens hade kommit så långt, så snabbt. Jag kände egentligen ingen gång under loppet att jag hade någon riktig svacka utan jag kunde springa på väldigt avslappnat och fokuserat men samtidigt njuta av publiken och musiken längs banan. Visserligen märkte jag att farten sjönk något sista milen jag hade väldigt kul under loppet.

När målet började närma sig insåg jag att det började bli lite tight. Tight med plats på banan, då det var mycket publik samtidigt som fler och fler deltagare gick så jag fick kryssa mig en del igenom för att komma fram. Tight med tid att klara en BQ (3:25) så efter att jag svängt vid Big Ben, som tyvärr var helt inklädd i byggställningar, fick jag försöka sträcka ut benen ordentligt. De sista 195 meterna i ett marathonlopp är alltid långa och det var inget undantag i London. Så istället för att riktigt njuta av upploppet och ta in stämningen, tog jag i och lyckades klämma mig in på 3:24:58.

Inte mitt snabbaste lopp men den goa känslan i att springa ett helt marathon avslappnat är svårslagen.

Jag tar med mig en skön känsla av löparglädje mot nya utmaningar.

Min utrustning på loppet:

Följ Joggingskor.nu på Facebook, YouTube eller Instagram för att få uppdateringar om nya inlägg och tester.

Lopprapport Göteborg Marathon 2016

Just det ja – Det är ju så här jobbigt det kan vara att springa marathon!

Inför dagens Göteborg Marathon hade jag ställt upp tre mål:

  1. Springa ett jämnt lopp. Jag har, trots 20 år i branschen, fortfarande svårt att hålla igen i början av loppen.
  2. BQ – i mitt fall 3:25
  3. Ha ett skönt lopp och vara glad att jag kan springa ett marathon efter de skadeproblem jag haft sedan jag stod på startlinjen till ett marathon för exakt ett år sedan.

Som sagt, inför loppet hade jag verkligen tänkt försöka hålla igen något från start. Eftersom jag ändå vill göra en bra tid så var planen att gå i 4:30 min/km fart från start och försöka hålla det så länge som möjligt. Helst hela vägen in i mål. Det skulle i så fall innebära ett nytt pers.

14519663_1224938347548484_6255053274231812166_n

De senaste dagarna har jag inte varit riktigt på topp så på väg till start förhandlade jag med mig själv om jag skulle sänka ambitionerna och kanske sikta på 4:45 istället. Men så träffade jag på lite löpare i starten som jag visste höll en riktigt bra och jämn fart strax under 4:30 så jag hängde på dom och vi bildade en liten grupp med bland annat tjejen som sedan skulle vinna damklassen och vi hade ett riktigt bra flyt första milen. Göteborg Marathon är en vändbana som går ut från Slottskogen ner längs Säröleden och vänder strax innan man är vid Amundön. Idag innebar det medvind ut och kall motvind hem. Här märkte jag snart att jag vägde lite för lätt och inte hade styrkan att följa med gruppen riktigt. När det började närma sig varvning var jag dock ikapp igen men fick ändå svårt att följa med på vägen ut på andra varvet.

Det var inte mycket annat att göra än att slå av och sikta på mål 2 eller 3. Tyvärr hade det gått lite för långt och jag blev förvånad över hur svårt jag hade att ens hålla ett tempo under 5 min/km. Jag kände att jag var på väg att gå in i väggen ordentligt men ville verkligen försöka hålla ihop någorlunda så jag slog av rejält på tempot och joggade resten av vägen in i mål på 3:30.

Det är mycket som ska stämma när man ska spring ett marathon på topp och idag var inte min dag. Att jag ändå springer i mål på 3:30 är ändå helt OK.

Nu har jag ju kvar målet att springa en mara med negativ split.

 

Lopprapport Helsingborg Marathon

IMG_3067.JPG
Inför loppet hade jag planerat att ligga på 4:37 så länge som möjligt för att göra ett försök på sub 3:15. Eftersom banprofilen hade ett par grymma backar, såväl uppför som nerför, sista 7 km så var jag väl medveten om att risken var stor för att krokna. Men lika bra att gå ut optimistiskt. Det blev nog nästan lite väl bra eftersom första 7 km, från centrala Helsingborg ner till Råå var helt platta och en tendens till medvind. Fram till halvmaran höll jag under 4:30.

Arrangörerna hade verkligen gått inför att visa upp hela Helsingborg och man sprang bland annat förbi Råå, Fredriksdal, Helsingborg Arena, Olympia, Ramlösa Brunnspark och Sofiero.
Loppets höjdpunkter var enligt mig när man sprang in i Helsingborg Arena som var nedsläckt med spotlights och fullt tryck på läktarna och när man sprang genom mysiga Ramlösa Brunnspark.

Backarna efter Sofiero, först ner till havsnivå och sen upp för Serpentinsvängen tog helt klart ut sin rätt på benen som hade avverkat 35 km. Underlaget längs vattnet dessutom mjukt och lite svårsprunget. Det tyngsta partiet var däremot efter backarna då det var lite smått motlut upp en bit förbi Sofiero innan det åter vände ned mot sundet och målgången på den fina strandpromenaden.
Här tappade jag sub 3:15 men Jag lyckades få en ett hyfsat flyt nerför och något som liknade en spurt.

Officiell sluttid blev 3:15:44 vilket innebär en putsning av mitt pers med nästan 5 min :-)
IMG_3061.JPG
I det stora hela var loppet välarrangerat med en fin inramning och chansen är stor att jag återkommer nästa år.

IMG_3066.PNG

BQ – Boston Qualifier – Vad är det?

BQ eller Boston Qulifiyng time är en term som dyker upp lite här och var om man, som jag håller på med marathonträning eller funderar på att springa ett marathonlopp.

Men vad är det egentligen? Varför är det en så stor grej?

Boston Marathon är världens äldsta, fortfarande aktiva marathonlopp. Den första upplagan sprangs den 19:e april 1897. Du kan läsa mer om Boston Marathons historia här. Förutom att ha så lång tradition så är det det enda av de stora loppen som du som motionär måste kvala in till. Till alla andra lopp som t.ex. New York City Marathon och London Marathon finns en chans att få delta genom att delta i ett lotteri eller liknande. Inte Boston Marathon – där är det kvaltider som gäller.

Inför varje år sätter BAA, organisationen bakom Boston Marathon upp olika tidsgränser baserat på ålder och kön. Inför 2015 är det följande tider som gäller:

ÅldersgruppHerrDam
18-343 tim 5 min3 tim 35 min
35-393 tim 10 min3 tim 40 min
40-443 tim 15 min3 tim 45 min
45-493 tim 25 min3 tim 55 min
50-543 tim 30 min4 tim 0 min
55-593 tim 40 min4 tim 10 min
60-643 tim 55 min4 tim 25 min
65-694 tim 10 min4 tim 40 min
70-744 tim 25 min4 tim 55 min
75-794 tim 40 min5 tim 10 min
80+4 tim 55 min5 tim 25 min

För att få anmäla sig till Boston Marathon så måste man alltså klara denna kvaltid och även om man inte har tänkt springa loppet så är en BQ ett bra mål för en löpare som är hyfsat seriös med sin träning.

[highlight] Att kunna säga att man har klarat BQ är alltså en form av bevis bland oss nördar på att man är en bra marathonlöpare. [/highlight]

Man skulle kunna jämföra det med att man klarar medaljtid i Vasaloppet.

Jag har ännu inte klarat mitt BQ utan behöver putsa knappt 6 minuter på mitt pers. Hur är det med dig som läser? Har du klarat ditt BQ eller kommer du ens att försöka? Lämna gärna en kommentar nedan.

Följ Joggingskor.nu på Facebook, Instagram och Twitter för att hålla koll på guider och tester på löparskor och andra löparprylar.

Helsingborg Marathon

facebook_maraton_sv

Jag har redan påbörjat träningen och idag kom jag äntligen till skott och anmälde mig till Helsingborg Marathon. Helsingborg är en fantastiskt fin stad och att få springa ned mot Råå, tillbaks upp och förbi staden, genom Sofiero och sedan in mot staden igen och gå i mål på Strandpromenaden, det får man inte missa!

Loppet ligger kanske lite väl tätt inpå New York City Marathon men det bör funka bra med sju veckor mellan.

#runhbgm

Spurt mot den svenske rekordhållaren

Som en pepp inför Göteborgsvarvet på lördag lägger jag ut en liten pepp från förra året där jag sprutar ner den svenske rekordhållaren i marathon – Kjell Erik Ståhl. Tyvärr inga bilder efter målgång men bilderna nedan visar fartskillnaden in mot mål :-)

Jag i blått, Kjell Erik i gult

Jag i blått, Kjell Erik i gult

 

Foto är som ni ser från MarathonFoto.com

Ställning i World Marathon Majors efter VM

Förutom de stora de stora marathonloppen i Tokyo, London, Boston, Berlin, Chicago och New York så ingår marathonloppen som avgörs i OS och VM i World Marathon Majorserien.

Poängfördelningen i damernas lopp blev:

  • Edna Kiplagat, Kenya – 25 poäng
  • Valeria Straneo, Italien – 15 poäng
  • Kayoko Fukushi, Japan – 10 poäng
  • Ryoko Kizaki, Japan – 5 poäng
  • Alessandra Aguilar, Spanien – 1 poäng

och bland herrarna:

Inför höstens tre avslutande lopp är ställningen i sammandraget för 2012-13:

Damer, här är det upplagt för en spännande höst:

  1. Edna Kiplagat, Kenya – 55 poäng (2:a i London både 2012 & 2013 + VM-Guld)
  2. Priscah Jeptoo, Kenya – 50 poäng (1:a i London 2013 och 3:a 2012 + OS-Silver)
  3. Rita Jeptoo, Kenya – 40 poäng (1:a i Boston 2013 och 2:a i Chicago 2012)

Herrar:

  1. Tsegaye Kebede, Etiopien – 65 poäng (1:a i London 2013 och 3:a 2012 + 1:a i Chicago 2012 + 4:a i VM)
  2. Stephen Kiprotich, Uganda – 50 poäng (OS-Guld och VM-Guld)
  3. Lelisa Desisa, Etiopien – 40 poäng (1:a i Boston 2013 och VM-Silver)

I sammandraget för 2013-14 ser ställningen ut så här:

Damer:

  1. Edna Kiplagat, Kenya – 40 poäng (2:a i London 2013 + VM Guld)
  2. Priscah Jeptoo, Kenya – 25 poäng (1:a i London 2013)
  3. Rita Jeptoo, Kenya – 25 poäng (1:a i Boston 2013)
  4. Aberu Kebede, Etiopien –  25 poäng (1:a i Tokyo 2013)

Herrar:

  1. Lelisa Desisa, Etiopien – 40 poäng (1:a i Boston 2013 + VM-Silver)
  2. Tsegaye Kebede, Etiopien – 30 poäng (1:a i London 2013 + 4:a i VM)
  3. Dennis Kimetto, Kenya – 25 poäng (1:a i Tokyo 2013)
  4. Stephen Kiprotich, Uganda – 25 poäng (VM-Guld)

Resultat VM 2013 – Marathon herrar

Mustafa Mohamed gjorde idag mästerskapspremiär på marathondistansen och han gjorde en helt klart godkänd insats. Den absoluta täten kunde han dock inte utmana men blev tredje bästa europé på 2.17.09 efter ett väl disponerat lopp där han tog ut max och var tvungen att köras ut på bår efter målgång med kramp i magen.

OS-mästaren Stephen Kiprotich från Uganda imponerade och lekte hem även VM-Guldet. Helt klart är det Nike Zoom Streak 3 som är favoritskon hos världseliten. Den satt på fötterna på alla tre medaljörerna idag.

  1. Stephen Kiprotich, Uganda – 2.09.51 – Nike Zoom Streak 3
  2. Lelisa Desisa, Etiopien – 2.10.14 – Nike Zoom Streak 3
  3. Tadese Tola, Etiopien – 2.10.24 – Nike Zoom Streak 3

Guld- och Silvermedaljörerna i VM. Båda med Nike Zoom Streak 3 på fötterna.

Guld- och Silvermedaljörerna i VM. Båda med Nike Zoom Streak 3 på fötterna.

 

Foto: andreyzverev

 

Lopprapport: Luciamarathon

luciamarathonEfter besvikelsen med det inställda New York City Marathon, så sprang jag förvisso 42,2 km i Central Park som jag skrivit om här men jag kände att jag ändå ville ha ett officiellt marathonresultat under året. Så efter hemkomsten kollade jag igenom tävlingskalendern och insåg att det inte fanns så många alternativ. Bromölla låg lite väl nära inpå och jag fick ett tips om LuciaMarathon i Bovallstrand i Bohuslän som förutom att det låg bra till i kalendern och dessutom inom en inte alltför lång resa från där jag bor så var det egentligen sista loppet för året.

Uppladdningen inför loppet var inte helt perfekt med snökaos och svinkallt under veckan men just idag var vädergudarna på hyfsat gott humör och bjöd på en helt lugn och klar dag med ca -7 grader och ute vad havsbandet ligger det bara ca 5 centimeter snö.

Loppet löps i 8 varv på en bana som är 5275 m och ville man inte köra full marathondistans så fanns möjligheten till 5, 10 och 21 km. Banan var teknisk med många 90-gradersvängar in bland små gränder i fiskebyn och ett par små, branta knallar att ta sig över. Dessutom fanns där några riktigt dryga backar och en fin del längs havet.

Jag började loppet samlat med en riktfart på 5 min/km för en sluttid på 3.30 och jag lyckades hålla det bra under första halvan och passerade halvmaran på 1.44. Efter fem varv började jag känna att kylan och de många svängarna sög energi och den berömda, sista marathonmilen sprang jag med krampen på väg att bryta igenom men jag lyckades hålla den tillbaka. Jag tog det verkligt lugnt i backarna och kom i mål på 3.56.

Det räckte till en 8:e plats totalt och 2:a plats i M40. Det fina med att springa sådana här mindre lopp är att man har hyfsat stor chans att ta sig in på prispallen :-)

Hela mitt lopp kan ses i detalj på jogg.se:

Löpning, Tävling: 42,2 km | 3:56:56 | 5:37 min/km

Hela resultatlistan kan även den ses på jogg.se

Nu kan jag avsluta löparåret 2012 med gott samvete med att vila i en vecka och sedan köra igång lite lugnt för att sedan ta några pass för att förbränna julmaten och ladda inför nya utmaningar under 2013.

Marathonlåtar

Oavsett om man gillar att lyssna på musik eller inte  när man springer så är det alltid kul när det kommer låtar om marathon och löpning. I somras släppte Adolphson & Falk sin hyllningslåt till Stockholm Marathon och 100-års jubileet av Olympiaden, Run Run Run! (The Streets of Stockholm). Jag ska ärligt säga att den inte riktigt föll mig i smaken men om du inte hört den så kan du lyssna här:

I förra veckan släppte Alina Devecerski, tjejen bakom sommarplågan ”Flytta på dej” sitt debutalbum Maraton. Jag har ingen aning om Alina är någon löpare men titellåten innehåller några inspirerande textrader som man kan känna igen sig i när man har några mil i benen:

Fortsätt på nu – Aldrig stanna

Våga känna hjärtat banka

Släppt allting – Det ordnar sig

Gå din egen väg

Skivan finns såklart att köpa på Ginza och även på CDON
.

New York Marathon 2012

En inställd mara blev ändå en mara

ING New York Marathon Finish Line

Den här lopprapporten kommer inte att bli som jag på förhand hade tänkt mig.

Jag hade tänkt skriva om hur kallt det var att vänta ute på Staten Island innan starten, hur häftig känsla det var att springa över Verzzanobron, de olika intrycken man fick genom att springa genom de olika kvarteren i Brooklyn och Queens, den enorma kicken jag fick drygt halvvägs in i loppet när jag sprang in på 1:a avenyn på Manhattan och hur benen började bli trötta när jag var längst norrut på banan i Bronx, hur de små backarna i Central Park höll på att knäcka mig men hur jag lyckades kämpa mig ända in i mål på en tid som jag var nöjd med. Det var alltså vad jag hade trott och hoppats att jag skulle kunna skriva efter resan till USA men så blir det inte.

En vecka innan loppet drog orkanen Sandy in över den amerikanska östkusten och orsakade översvämningar och strömavbrott i stora delar av New York och det var ovisst in i det sista om vi överhuvudtaget skulle kunna komma iväg hemifrån men dagen innan vår planerade avresa så öppnade flygtrafiken som vanligt. Vad gällde loppet så hävdade både arrangörerna, New York Road Runners och staden New York med borgmästare Michael Bloomberg i spetsen att områdena längs banan klarat sig bra och att loppet skulle bli av. Men med mindre än två dygn kvar till start, när i princip alla tillresta löpare, både utlänningar och amerikaner, kommit till stan, så gjorde man en helomvändning och ställde in loppet. Orsakerna uppgavs vara dels att man inte skulle låta loppet utnyttja resurser (polis, elaggregat mm) när befolkningen i staden var i nöd och dels att man befarade att uppretade New York-bor kunde utgöra ett hot mot löparna. Det här sena beslutet utlöste en enorm besvikelse och frustration bland alla förväntansfulla löpare som lagt ner år av träning och mycket pengar på dyra startavgifter. De flesta löpare var överens om att om loppet hade ställts in omgående efter orkanen så hade man haft förståelse och respekterat ett sådant beslut men att först säga att loppet blir av och locka dit alla löpare och supportrar för att sedan i sista stund ändra sig, var fel beslut.

New York Aid MarathonOmgående efter att beslutet blivit offentligt började flera rörelser ta fart på Facebook och Twitter som gick ut på att man skulle samlas i Centrl Park och springa ändå. Ett par svenskar drog igång New York Aid Marathon som framförallt riktade sig till löpare från Sverige och Norge. Starten gick kl 07.00 och ett hundratal löpare deltog och sprang ett eller flera varv på den 9704 m långa varvbanan inne i Central Park. Själv sprang jag ett varv. På den något skakiga filmen nedan ses tätgruppen med Springtimeresenärer, bl.a. Anders Szalkai och Jonas Buud.

Kl 09.00 startade den stora massan som samlats under #runanyway vid målgången och rundbanan inne i parken blev snabbt ett enda myller av glada löpare som skapade en stor löparfest. Jag deltog endast som åskådare och gick sedan på sightseeing och shopping på stan med familjen.

På måndagsmorgonen var jag tillbaka i parken för en morgonjogg runt vattenreservoaren, en runda på totalt ca 7 km, på väg hem kände jag att mina ben kändes väldigt bra och inställda på att springa långt. Så efter en inbokad bussutflykt var jag tillbaka i parken vid halvsex-tiden med GPS-klockan på armen, en vattenflaska i handen och en PowerBar Harvest i fickan med ambitionen att springa minst tre varv. Ganska snart bestämde jag mig för att försöka köra hela 42,2 km. Första halvan gick lätt och avverkades på knappt 1,45 men ganska snart under tredje varvet kände jag hur energin började ta slut och eftersom jag inte hade med någon snabb påfyllning var det svårt att hålla uppe farten. Efter tre varv övervägde jag att gå ned på en kortare varvbana på ca 2,5 km i den södra delen av parken som är lite flackare och med lite mer löpare men för att inte ge mig själv chansen att ge upp så styrde jag ut på ett fjärde långt varv. Nu var jag rejält trött och eftersom jag saknade publik, officiell tidtagning och energistationer tillät jag mig att gå bitvis.

26 mileEfter fyra varv, drygt 39 km, bytte jag löpriktning in på den lilla slingan och fick därmed avsluta med en spurt uppför backen mot Tavern On The Green, den ordinarie målplatsen. Väl där var jag inte uppe i den fulla sträckan utan jag fick fortsätta en liten bit till och i höjd med Strawberry Field kunde stoppa klockan på 3.51 efter 42,2 km. New York tid och medaljTrött och frusen men nöjd kunde jag gå hem till hotellet efter en annorlunda variant av New York Marathon som jag garanterat inte kommer att uppleva igen.

« Äldre inlägg

© 2020 Joggingskor.nu

Tema av Anders NorenUpp ↑

Genom att fortsätta använda sidan godkänner du att vi använder cookies. mer information

Cookie-inställningarna på den här webplatsen är inställd på att "tillåta cookies" för att ge dig den bästa upplevelsen. Om du fortsätter att använda den här webplatsen utan att ändra cookieinställningarna eller om du klickar "OK" nedan godkänner du detta.

Stäng