Löparskor | Löpcoaching | Löparglädje

Etikett: lopprapport (Sida 1 av 2)

Lopprapport Göteborgsvarvet 2018

Göteborgsvarvet 2018. Mitt 21:a i ordningen. Lika många som kilometer i loppet. Då går mycket på rutin och jag var avslappnad inför loppet. Till och med så avslappnad att jag glömde mina tänkta löparstrumpor hemma på torkstället. Tur att jag hade på mig ett par Smartwool som jag kunde springa i. Det blev en bra test av att ullstrumpor funkar bra även i värme.

Traditionsenligt var det fint väder och jag som på senare år börjat få problem med att springa i värme tyckte att det var i det varmaste laget. Som jag skrivit om tidigare har jag fokuserat på att springa med glädje snarare än att maxa för att jaga de där sista sekunderna och jag tycker att den inställningen har hjälpt mig att lägga upp loppen bättre. Jag går inte ut riktigt lika hårt och när jag, som idag märkte att magen gnällde lite efter 10 km, så slår jag av aningen på ansträngningen. Det märks knappt på tempot och jag har mycket mer krafter kvar på slutet. Det är en fantastiskt fin känsla att orka trycka på bra på slutet och jag går ifrån loppet med ett leende på läpparna.

Det är verkligen hur kul som helst att springa! :-)

Lopprapport Virgin Money London Marathon 2018

London Marathon. Även om det var första gången jag springer loppet så är det ett av de lopp som ligger mig lite extra varmt om hjärtat. Dels har jag varit en del i London och även sprungit på målrakan The Mall framför Buckingam Palace. Dels har jag sett det flera gånger på TV och drömt om att springa längs Themsen på The Embankment och svänga in vid Big Ben mot målområdet.

I år var det alltså dags att springa loppet. Efter att ha gjort flera utomlandsresor till marathonlopp själv, hade jag nu dessutom med mig familjen på en långhelg. Det gör att jag kan slappna av mer och njuta av hela resan.

När vi landade i London på fredagen slogs vi av värmen. Den varmaste aprildagen i London på 70 år! Lördagen och söndagen (när loppet gick) var aningen svalare men bör lätt kvala in på topp 10 på listan över varma aprildagar. På söndagen var det 24 grader och klarblå himmel, det varmaste i loppets historia. Det var ingen risk att behöva frysa innan starten i alla fall.

Jag reste med SRRC/PWT Travel som skötte arrangemanget väldigt bra och hade buss som avgick från hotellet tre timmar innan start och tog oss fram till startområdet vid Greenwich Park i sydöstra delen av staden.

Så här i efterhand inser jag att jag hade lite dålig koll på banprofilen. Jag kunde i och för sig ha räknat ut det med tanke på den långa uppförsbacken som bussen åkte upp till startområdet men mellan 3 till 6 km in i loppet var det en lång och fin utförslöpa. Den skulle kanske utnyttjats bättre och rullat på mer i men i och med att jag inte hade riktig koll på att den skulle komma så höll jag igen. Jag hade innan start lagt fokus på att inte gå ut för hårt och inte springa snabbare än 4:30-fart någon gång under loppet. Planen var att hålla 4:30-4:40 så länge som möjligt.

I och med att det var så varmt så var jag extra noga med att dricka vid varje vätskekontroll och jag hade dessutom med mig en flaska Maurten som jag drack upp under den första halvtimman. Vätskekontrollerna ligger ofta i loppet men det är helt otroligt att dom delar ut PET-flaskor vid kontrollerna! Alla andra lopp har ju pappmuggar numera men inte de konservativa engelsmännen :-) Dom hade faktiskt varit lite nytänkande och testade pappmuggar på tre av vätskekontrollerna i år. Jag hoppas verkligen att den testen föll väl ut för det är vansinne att dela ut så många PET-flaskor. 40 000 löpare och 10-15 kontroller, det blir många flaskor. Det var OK när det var vattenkontroller för dom flaskorna innehöll ca 25 cl och det gick åt till att dricka ett par munnar och sedan hälla resten över huvudet men vid energistationerna fick man 60 cl flaskor med Lucozade sportdryck. Det är INGEN som dricker så mycket. Jag låg relativt långt fram i loppet, då jag slutade på plats 3000+ av 40 000, men redan när jag sprang låg det drivor av näst intill fulla flaskor med kladdig sportdryck längs vägen en bit efter kontrollerna.

Efter ca 10 km passerar man skeppet Cutty Sark som ligger upplagt på land och det är det första riktigt stora publikmålet. Här var det ett enormt tryck och jag fick en bra extrakick att springa på.

Nästa stora delmål är Tower Bridge som man springer över efter 20 km. Det var en riktigt mäktig känsla att springa runt ett gathörn och sedan se den välkända bron torna upp sig framför en.

Efter bron är det halvmaramarkering och man möter löpare som kommit en bra bit längre. Den första distansmarkeringen jag såg i den mötande filen var 35 km. Då kändes det lite tungt att veta att man har nära en och en halv mil kvar innan man är tillbaks på samma plats igen… Som tur var hade inte täten kommit dit ännu så det var väldigt inspirerande att möta och på nära håll se Eliud Kipchoge och Mo Farah med flera. Det gav ytterligare en kick.

Efter ytterligare en liten stund sprang man in under en större viadukt eller liknande och man fick några hundra meter i skugga. Det var väldigt skönt. Efter det springer man i Docklands en del och vid Canary Wharf var det ytterligare ett parti med väldigt mycket publik och bra tryck. Sedan kommer det enda ställe där jag tycker att London Marathonorganisationen misslyckats med bansträckningen, då vi till och med fick springa ned på en avstängd trafikled och vända runt några konor. Den extrasvängen för att få ihop rätt distans tycker jag att dom borde kunna hitta någon stans inne i centrum där det finns lite mer publik.

Någon gång runt halvmaran så började jag märka att jag sprang om fler och fler löpare. Vissa såg riktigt slitna ut och jag hade nästan lite svårt att förstå hur dom ens hade kommit så långt, så snabbt. Jag kände egentligen ingen gång under loppet att jag hade någon riktig svacka utan jag kunde springa på väldigt avslappnat och fokuserat men samtidigt njuta av publiken och musiken längs banan. Visserligen märkte jag att farten sjönk något sista milen jag hade väldigt kul under loppet.

När målet började närma sig insåg jag att det började bli lite tight. Tight med plats på banan, då det var mycket publik samtidigt som fler och fler deltagare gick så jag fick kryssa mig en del igenom för att komma fram. Tight med tid att klara en BQ (3:25) så efter att jag svängt vid Big Ben, som tyvärr var helt inklädd i byggställningar, fick jag försöka sträcka ut benen ordentligt. De sista 195 meterna i ett marathonlopp är alltid långa och det var inget undantag i London. Så istället för att riktigt njuta av upploppet och ta in stämningen, tog jag i och lyckades klämma mig in på 3:24:58.

Inte mitt snabbaste lopp men den goa känslan i att springa ett helt marathon avslappnat är svårslagen.

Jag tar med mig en skön känsla av löparglädje mot nya utmaningar.

Min utrustning på loppet:

Följ Joggingskor.nu på Facebook, YouTube eller Instagram för att få uppdateringar om nya inlägg och tester.

Lopprapport Kortvasan – Upplevelselöpning i skidspåret

Kortvasan

Kortvasan

Jag har i tidigare inlägg skrivit om mitt skifte av fokus från att jaga tider till att uppleva löparglädje. I årets första lopp som var ett skidlopp tog jag det ytterligare ett steg.

Min son har alltid gillat att åka längdskidor och han verkar ha ärvt sina föräldrars uthållighetsförmåga. Han har sedan länge dömt ut barnklasser på diverse lopp som ”för korta”. Vi har under ett par år haft siktet inställt på Kortvasan. Även om han redan förra året hade åldern inne så valde han att avvakta till i år, då vi stod på startlinjen. Dessutom hade vi glädjen att få ha med mamman i familjen.

Förberedelserna inför loppet har varit allt annat än bra. Jag har dragits  med en ovanligt seg förkylning och med en vecka kvar till start blev även grabben sjuk. In i det sista var det osäkert om vi skulle kunna komma till start.

Kortvasan

Kortvasan

Väderprognosen hade lovat vinterväder och 6-7 minusgrader. Även om det var kallt innan start så var det ett bra väder att åka skidor i. När vi släpptes iväg från startfållan kunde vi åka på bra, småprata lite och uppleva loppet tillsammans. Det är en extra fin känsla att komma in till de klassiska kontrollerna längs Vasaloppsspåret. På Kortvasan är det Oxberg, Hökberg och Eldris som man passerar.

Sista milen in mot Mora märktes det att förkylningen började ta ut sin rätt. Både genom att det extra trycket i armarna saknades och att de sista veckornas träning hade uteblivit.

Längs spåret passerade vi (och passerades vi) av flera åkare där jag tydligt kunde se att det var flera som tänkt likadant som oss. Ung och gammal, barn och föräldrar. Man åkte ihop och delade upplevelsen och utmaningen.

Det är något jag verkligen rekommenderar alla.

Jag har tidigare åkt både Vasaloppet och Halvvasan och varit imponerad av arrangemanget. Likadant i år. Vasaloppsorganisationen har en välsmord logistik som gör att deltagarna kan slappna av och njuta av loppet.

Följ Joggingskor.nu på Facebook, YouTube eller Instagram för att få uppdateringar om nya inlägg och tester.

 

Lopprapport KIA Fjällmaraton 2017

Foto: KIA Fjällmaraton

Nu är jag officiellt en ultralöpare.

Nu har jag tagit mina första UTMB-poäng.

Nu har jag sprungit ett fjällmaraton – Allt i samma lopp.

Efter tjugo år som asfaltsnötare kände jag för något år sedan att jag behövde en nytändning för min löpning. Inte för att vägloppen i sig inte lockar, dom är fortfarande kul men framför allt i träningspassen behövde jag lägga in lite nytt för att motivera mig att komma ut var och varannan dag och känna löparglädje.

Så efter att under flera år uppskattat att springa helgens långpass i gråa och tomma industriområden återuppväckte jag bonnpajken inom mig och gav mig ut på skogsvägarna. Jag bor ju trots allt mitt ute på landet.

Efter ett par kortare traillopp anmälde jag mig till ett av de mest prestigefyllda trailloppen i Sverige – Kia Fjällmaraton i Årefjällen. 43 km med 2100 positiva höjdmeter.

Inför loppet har jag jagat alla backar inom löpavstånd hemifrån och tryckt på bra både uppför och nedför. Mycket väl medveten om att det på inga vägar kan liknas med fjäll så tyckte jag mig ändå vara någorlunda förberedd på backarna. Det jag inte var lika förberedd på var att det var så teknisk löpning under stora delar av loppet och regnet dagarna innan loppet i kombination med flera lopp på samma leder medförde decimeterdjup gegga att glida fram i.

Helt klart en utmaning!

Det hela börjar på kolstybben i Vålådalen där Gunder Hägg tydligen sprungit varv efter varv när han tränade som mest. Sedan bär det ”lite pinsamt” som speakern sade, iväg på någon kilometer asfalt innan det den första uppförsbacken drar igång på allvar upp mot den högsta toppen på Ottfjället. Väl över toppen blir jag smärtsamt medveten om att den utförslöpning som jag anser mig själv vara någorlunda bra på hemifrån inte alls förslår i fjällmiljö.
Här gäller det att våga släppa allt utför längs spåret som mer liknar en bäck än en stig. Jag glider över klipphällar och skrapar upp ett finger så att blodet rinner. Det är bara att fiska upp och dra på vantarna ur löparvästen under en sällsynt parti där man kan släppa fokus från marken under någon enstaka sekund. Jag gör en mental notering om att köra en del träningspass i ån hemma hädanefter.

De lättlöpta spängerna blir välkomna avbrott för både ben och hjärna där jag kan rulla på lite lättare i löpningen.

Första bemannade kontrollen i Nordbottnen

Efter dryga 15 km kommer den första vätskekontrollen i Nordbottnen med kanelbullar och sportdryck från Umara. Därefter kommer kontrollerna tätare och halvvägs upp till toppen av fjäll nummer två, Hållfjället serveras det grönsakssoppa och charkuterier från Undersåkers Charkuterifabrik. Jag har redan innan start bestämt mig för att inte jaga sekunder till varje pris utan ta mig tid att stanna upp och försöka ta in stämningen och utsikten och uppleva loppet. Det är lättare sagt än gjort när tävlingsklockan tickar men vid kontrollerna pratar jag lite med funktionärerna som gör ett fantastiskt jobb och jag tar mig tid att få i mig både mat och dryck.

Någonstans omkring Hållfjället och Ottsjö by börjar man märka att underlaget blir än geggigare och att det bitvis är riktigt svårsprunget på grund av all lera. Efter ett tag inser jag anledningen: Loppet delar nu stigar med Salomon 27K till att börja med och ju närmare mål vi kommer ju fler loppnamn står det på banmarkeringarna längs vägen. Det här är egentligen det enda negativa jag har att säga om arrangemanget – man har helt enkelt klämt in för många lopp på samma stigar och bitvis är stigarna helt upplösta och ersatta av dy.

Efter 28 km när jag kommer till vätskestationen i Ottsjö börjar jag få känning av kramp på insidan av låren. Sista biten upp till vätskedepån är en brant gräsbacke och här är vi flera löpare som blir stående och försöker stretcha samtidigt som vi strävar upp mot toppen. Här finns även en strategiskt placerad massagestation men eftersom det är kö så skippar jag den och tar mig vidare. Efter Ottsjö följer en sträcka som höjdmässigt är relativt lättlöpt men här är också underlaget som allra sämst så det är svårt att hålla uppe tempot för att ta in lite tid. Innan start hade jag viss förhoppning om att klara medaljtiden på 5:30 men inser här att det kommer bli omöjligt.

Vägen över den sista fjälltoppen, Välliste är fin och luften är klar och här hänförs jag av utsikten. Även om stigningen är brant känner jag mig pigg och fräsch i huvudet även om benen känner av dagen. Efter toppen av Välliste väntar 4 km av riktigt tuff utförslöpning. När jag försöker öka farten kommer krampen direkt och jag kan inte rulla på som jag önskat. Samtidigt i de mest tekniska partierna så är låren så stumma att jag är oerhört osmidig och det går långsamt.

Foto: KIA Fjällmaraton

När familjen möter mig och hejar på med några hundra meter kvar till mål är det med en stor lättnad som jag kan driva på den sista biten in till mål och hålla undan för Malin Ewerlöf som springer i DUO-klassen.

Tiden i mål blev 6 timmar och 15 minuter vilket är nära en timma mer än vad jag hade siktat på men är ändå väldigt nöjd med att ha genomfört. Jag var ju innan loppet helt oerfaren av löpning i fjällmiljö och jag fick en heldag ute i fantastisk miljö.

Det var förhoppningsvis inte sista gången jag sprang i fjällen men nästa gång kan det lika gärna bli upplevelselöpning på egen hand som att jag springer något av alla de fjällmaror som numera finns att välja på.

Under loppet använde jag bl.a. följande utrustning:

Följ Joggingskor.nu på Facebook, YouTube eller Instagram för att få uppdateringar om nya inlägg och tester.

 

Lopprapport Göteborgsvarvet 2017

De senaste 20 årens Göteborgsvarvetmedaljerna samlade på en bild

20:e raka Göteborgsvarvet för min del och kanske inte jättemånga nya intryck. Det är ändå alltid kul att springa och särskilt i år hade jag ett roligt lopp. I princip varje år har jag pressat mig själv för att sätta nytt pers eller åtminstone gå under 1:30. I år hade jag skippat det målet och hade som huvudmål att springa i 4:30-fart för att lära mig att hålla det tempot inför kommande marathon. Det gick såklart inte utan jag sprang för fort nästan hela vägen. Men den där lilla skillnaden mellan att pressa sig till bristningsgränsen och att slå av lite, lite och istället njuta av att springa kontrollerat, fort och samtidigt ta in omgivningarna, publiken och känslan. Det är löparglädje för mig.

I år hade jag nog fler vänner och löparkompisar än någonsin tidigare som sprang och jag vill bara säga bra jobbat till allihop. Nästa år kör vi igen!

Foto: Marita Svensson

 

Följ Joggingskor.nu på Facebook, YouTube eller Instagram för att få uppdateringar om nya inlägg och tester.

Lopprapport Equmenialoppet

Hela familjen till start

Traillopp två dagar i rad :-)

Igår ett av Sveriges största med med 2700 startande i STHLM Trail Run och idag ett av de mindre med kanske 50 startande på hemmaplan.

Idag fick jag med mig hela familjen på startlinjen vilket var extra kul!

Innan start kände jag mig fräsch i benen från gårdagen men det skulle snart visa sig annorlunda.

Loppet börjar med en bra utförslöpa och eftersom jag vet med mig att jag har relativt bra teknik utför rullade jag på utan att bromsa. Efter ca en kilometer på väg så vänder banan in på skogsväg och går brant uppför. Här insåg jag att det skulle bli en jobbig dag och mjölksyran kom direkt och jag fick slå av något på tempot.

Jag sprang på i ett bra tempo men de sista hundra metrarna upp till målet var det knappt styrfart.

 

Följ Joggingskor.nu på Facebook, YouTube eller Instagram för att få uppdateringar om nya inlägg och tester.

Lopprapport Sthlm Trail Run

Fotograf: Ryno Quantz / STHLM Trail Run

Sitter på tåget hem från Stockholm.

Efter att ha bokat in en natt i huvudstaden efter Depeche Modes konsert fick jag tipset att passa på att springa premiären av Sthlm Trail Run.

Jag drog på anmälan in i det längsta för att ge mig tid att återhämta mig från Boston. Ett par dagar innan resan kände jag mig fräsch och eftersom jag ändå bokat ett kvällstågt hem så var det lika bra att göra slag i saken.

Innan start kände jag mig allt annat än redo:

  1. Ståplats på konserten
  2. Stadig hotellfrukost
  3. Fullproppad med pollenmedicin

Den uppladdningen gjorde att jag kände mig trött och tung.

Loppet går i skogarna i Norra Djurgården och arrangörerna hade lagt en bansträckning som i stort sett gick upp och ned hela tiden. Det var en teknisk bana med mycket rötter och stenar på smala stigar där det ofta inte gick att springa i bredd.

Det innebar att de två första kilometrarna gick åt till att hitta en position där jag kunde springa på utan att behöva springa om löpare för att hitta ett flyt. Det innebär också att jag sprang lite för snabbt och drog på mig mjölksyra i en del av backarna.

Andra halvan av banan var lite snällare när den gick över en del ängar och jag fick lite chans till återhämtning.

Sist men inte minst gick banan uppför en slalombacke och där tvingades jag att gå under andra halvan.

I mål på 48:54 och en 60:e plats får jag vara nöjd med och loppet gav mig bra insikter om vad jag behöver träna på inför Kia Fjällmaraton Årefjällen i sommar.

På fötterna hade jag Salomon S/LAB Sense Ultra. En sko som jag sprungit i den senaste veckan och har en recension på gång av inom kort.

Följ Joggingskor.nu på Facebook, YouTube eller Instagram för att få uppdateringar om nya inlägg och tester.

Lopprapport Boston Marathon 2017

Boston Marathon – världens äldsta, årliga marathonlopp och äntligen dags att springa!

Jag börjar dagen med att möta The Running Swede i hotellobbyn för promenad och T-bana till målområdet där bussarna ut till starten avgår. Innan loppet var jag lite fundersam på hur logistiken skulle fungera med att bussa ut 30 000 löpare till starten men det hela flöt på väldigt bra och ca en timma efter vi kom till bussarna var vi på plats i Hopkinton. Under resan ut passeras bland annat New Balances nya huvudkontor och jag hann flera gånger tänka: [quote]Vad länge bussen åker – vi ska ju springa tillbaka också![/quote]

 

This is Boston – New Balance

 

På plats i Hopkinton var det gott om tid att ladda det sista inför starten och studera vilka skor deltagarna hade valt att springa i. Det som slog mig var att en av de absolut vanligaste modellerna var Hoka One One Clifton 3. En bra sko att träna i (jag har en recension på gång) men lite överraskande att så många väljer den när det är dags för lopp. Själv hade jag valt ett säkert kort med Adidas Adios Boost.

Dagen innan loppet kom en värmebölja uppblåsande från Florida och den officiella temperaturen var ca 22 grader men med en klarblå himmel och medvind så var det bara att ställa in sig på en riktigt varm dag på gatorna på väg in mot Boston.

Jag hade redan dagen innan loppet bestämt mig för att inte pressa absolut max från start utan gå ut lite lugnare för att få en fin upplevelse av loppet och förhoppningsvis ha lite krafter kvar i benen till de sista 8 km in mot mål efter loppets sista uppförsbacke, Heartbreak Hill.

Första vätskekontrollen är efter 2 miles och redan där tömde jag den första muggen vatten över huvudet och sedan sprang jag mer eller mindre genomblöt resten av loppet. Jag drack vid alla vätskekontroller som är placerade vid varje mile-markering.

Boston Marathon är känt för sin hängivna publik. I och med att loppet avgörs på Patriots Day som är en helgdag i New England är de flesta lediga och de som bor längs banan har dukat upp till barbequeparty i trädgårdarna. Att springa loppet på 42 km med en publik som ropar, hejar och pushar oavbrutet är en fantastisk upplevelse. Jag sprang i ett Sverigelinne och hörde många Go Sweden och Heja Sverige längs vägen. Det hela når sin kulmen vid 20 km då man passerar The Scream Tunnel vid Wellesley College.

Efter en lugn start kom jag snart in i ett bra tempo där jag höll ett tempo mellan 4:35 – 4:40 min/km fram till backarna som kommer efter ca 25 km. Väl inne i backarna sjönk tempot något men jag kunde passera många löpare som gick eller sprang väldigt långsamt. Att passera toppen på Heartbreak Hill var en skön känsla men alla backarna hade tagit ut sin rätt på låren. Att försöka rulla på lätt och fint ner mot mål kunde jag glömma. Sista biten in i stan var en kamp för att hålla uppe tempot under 5 min/km.

 

Boston Marathon Finisher

 

Målgången – 600 meter på Boylston Street med en hängiven publik vars hejarop förstärks av höghusen längs båda sidor. Målbanderollen i blickfånget och kraft i kroppen att trycka på i en skön spurt är en av de bästa löparupplevelser jag haft!

 

Följ Joggingskor.nu på Facebook, YouTube eller Instagram för att få uppdateringar om nya inlägg och tester.

Lopprapport Kretsloppet 21 km 2016

På premiären av 21km-banan av Kretsloppet förra året satte jag nytt pers på halvmarathon med 1:28:08 trots att jag just skadat foten. Efter att ha återhämtat mig från skadan och ett par följdåkommor så har årets löpning mest bestått av en strävan att få kontinuitet och mängd i träningen.

Under den här tiden har jag haft som ett uttalat mål att sätta ett nytt pers på 1:27 på årets Kretslopp. Främst för att den tiden skulle ge mig chansen att försöka kvala in till New York City Marathon. Men i takt med att jag har ökat träningen har jag märkt att jag har svårt att få upp farten och insett att det målet skulle bli svårt att nå.

Starten i Kretsloppet. Foto: Maria Waxelius

Starten i Kretsloppet.
Foto: Maria Waxelius

På startlinjen var jag ändå redo att göra ett försök och gick ut hårt i ca 4:00 minutersfart. Det höll i ungefär en halvtimma innan jag fick ont i magen och jag fick slå av på farten för inte knäcka mig. En liten sänkning i fart gjorde stor skillnad och jag kunde driva på bra ändå och springa i mål på 1:31:48 vilket räckte till en 30:e plats.

 

Kretsloppet är ett bra arrangemang där 10 km-sträckan är den klart populäraste distansen men jag kan helt klart rekommendera halvarmathondistansen om du vill göra en bra tid. Det är bra och peppande publik inne i city men lugnt när banan går ut en bit från centrum.

Jag räknar med att springa nästa år igen och troligtvis kommer jag inte att kunna hålla mig från att trycka på för fullt från start igen :-)

Målgång. Foto: Maria Waxelius

Målgång.
Foto: Maria Waxelius

 

Lopprapport 157 Running Race

157 Running Race - Foto: Lager 157 Ski Team

157 Running Race – Foto: Lager 157 Ski Team

157 Running Race - Foto: Lager 157 Ski Team

157 Running Race – Foto: Lager 157 Ski Team

Med fru och dotter bortresta i helgen behövde jag och sonen hitta på något kul att göra tillsammans. Vi behövde inte leta så länge när vi insåg att Lager 157 Ski Team och Lager 157 arrangerade 157 Running Race idag.

Med en bana på 1570 m och tre klasser: 1 varv (barn), 5 varv eller 10 varv kunde alla hitta en utmaning i terrängen runt Lager 157s butik i Gällstad. I och med att vi båda ska springa Kretsloppet i Borås om en vecka var tanken från början att grabben skulle springa ett varv och jag fem varv och få en bra genomkörare i bra fart. Men när vi pratade igenom saken kvällen innan kom vi fram till att det vore kul att springa 5-varvsklassen båda två. Vi beslutade att springa första varvet ihop och att jag sedan skulle öka tempot. På så sätt kunde vi få ut det bästa av två världar: springa ihop och få en bra utmaning.

157runningrace

För min egen del innebar det att jag kunde få bra träning i ett progressivt upplägg på tävling. Min plan blev att öka farten successivt varje varv. Det visade sig bli lika svårt som vanligt.

Efter att ha sprungit det första varvet i 5:25 tempo släppte jag loss benen och det tänkte 4:45-5:00 tempot blev 4:31 på andra varvet och sedan gick varje varv en aning långsammare än föregående. Banan hade många skarpa svängar där det var svårt att komma in i ett bra flyt och mina ben drog på sig mjölksyra snabbt.

Totalt behövde jag drygt 37 minuter för att springa de fem varven och sedan avslutade jag med att springa runt ihop med grabben som hade ett varv kvar när jag gick i mål.

Jag sammanfattar loppet med att det framförallt är kul att springa ihop. Tyvärr är inte mitt tempo riktigt på plats och jag är tveksam till att jag ska kunna få upp det inför nästa veckas halvmara. Min plan har varit att försöka upprepa förra årets lyckade PB  satsning men som det känns nu kanske jag får justera den planen och sikta på att hitta en bra marafart istället.

Extra kul var att vi båda hade bra utdelning på prisbordet där vi vann både biljetter till vinterns världscuptävlingar i Ulricehamn och presentkort på personlig träning med 157 Training. Till det ska läggas en välfylld goodiebag med träningskläder från 157 Funk.

Följ Joggingskor.nu på FacebookTwitter eller Instagram för att få uppdateringar om nya inlägg och tester.

Lopprapport Bocksten TrailRun

[quote]Det var det här med backträning…[/quote]

För ett par veckor sedan dök det upp reklam i mitt Facebookflöde om ett traillopp i Åkulla Bokskogar i Halland som fångade mitt intresse. När sedan Trailrunning Sweden tipsade lite extra om loppet så föreslog jag lite halvt på skoj för min son som fyller 12 senare i sommar om han var sugen på att hänga med på ett traillopp där han kunde göra premiär på 10 km och jag springa halvmaran. Svaret blev ”Ja, det vore en kul utmaning” och då var det inget att tveka på utan bara till att anmäla oss till Bocksten TrailRun.

Laddad för start i Bocksten TrailRun

Laddad för start i Bocksten TrailRun

 

Med bara 2 veckor efter ultrautflykten runt Kinnekulle och med ett ömmande revben efter en vurpa på en förrädisk rot så var väl kroppen inte helt redo för den utmaningen som väntade idag. Så målet för dagen satte jag till sub 2 timmar (arrangören hade ju dessutom lagt till 800 meter på banan bara några dagar innan start) och att samtidigt försöka njuta av omgivningarna.

Jag stannade till och med för att ta kort

Jag stannade till och med för att ta kort

 

Loppet går i Åkulla Bokskogar och jag det var mycket stig, skogsväg, en del off trail och till och med ett kort parti med scrambling. Inte helt den miljö jag är van vid med andra ord men samtidigt en utmaning och en inspirerande miljö att springa i. Banan är kuperad och jag fick ihop totalt 474 hm.

bocksten-trailrun- - 4

 

Alla höjdmeter tog ut sin rätt och även om jag försökt få in mer backträning de senaste veckorna så behöver jag lägga till det mer regelbundet i mitt träningsupplägg. Under vägarna mellan alla backar kunde jag flyta på bra och plocka ett par placeringar som sedan tappades i klättringarna.

 

Jag summerar loppet som en krävande löpning i vacker miljö. Sluttiden blev officiellt 2:00:54 och med lite bättre syresättning av benen i backarna så bör jag kunna plocka ett par minuter på den tiden.

bocksten-trailrun- - 5

 

Det jag tar med mig till min löpning efter dagens lopp är:

  1. Träna backträning generellt
  2. Träna backträning i skogen
  3. Träna nedförslöpning på teknisk skogsstig
Start 10 km

Start 10 km

 

Det jag är mest imponerad av på det personliga planet är min sons insats: Första gången han springer 10 km och dessutom på en krävande terrängbana springer han i mål på 1:07 med 33 minuter på första halvan och 34 minuter på andra. De sista två kilometrarna var de snabbaste.

Två generationer Traillöpare

Två generationer Traillöpare

Åkulla Bokskogar

Start och mål för loppet är vid Åkulla Friluftsgård som erbjuder både plats för husbil och stugor för uthyrning. Förutom fina löpstigar finns här flera mil av slingrande småvägar som gjorda för att trampa runt med racern. Med Ullared, Grimeton och Strömma Farmlodge in på knutarna så är det ett utmärkt resmål för dig som vill ha en aktiv semester som alternativ till de vanliga semesterorterna längs Västkusten.

Följ Joggingskor.nu på FacebookTwitter eller Instagram för att få uppdateringar om nya inlägg och tester.

Lopprapport Trailvarvet 2016

Inför 2016 gjorde Göteborgsvarvet flera förändringar. Dels flyttar man nummerlappsmässan från Friidrottens hus vid starten in till Svenska Mässan, dels har man omarbetat vissa av loppen och numera finns det lopp från tisdag till söndag i det som numera kan kallas Göteborgsvarvsveckan.

Först ut är ett nytt lopp – Trailvarvet.

Helt nytt är det egentligen inte eftersom man tydligen tagit stora delar av StavVarvet och gjort om det till ett Traillopp.

Starten går från gräsmattan mellan Villa Belparc och Björngårdsvillan inne i Slottskogen ut över bron över Dag Hammarskjöldsleden och in i Botaniska Trädgården. Genom Botaniska springer man in i Änggårdsbergen. Där springer man en slinga för att sedan komma tillbaka samma väg genom Botaniska och gå i mål i Slottsskogen.

Höjdprofil Trailvarvet

Höjdprofil Trailvarvet

Direkt när loppet annonserades ut anmälde jag mig. På något sätt tyckte jag att det var en bra idé att springa två lopp på samma vecka. Nu när det väl var dags och jag dessutom knappt har sprungit på två veckor var jag inte lika övertygad innan start.

Planen innan loppet var att gå in för att ha kul och inte gå för fullt och dessutom hålla igen i nedförsbackarna för att inte riskera att anstränga gåsfoten i knät. Jag tycker att jag lyckades bra inledningsvis. Även om jag drog på en del i början så var det kontrollerat och väl inne i backarna så slog jag av lite för att inte dra på mig för mycket mjölksyra. Efter ca 4 km kände jag att det började ta emot och framförallt var det magen som protesterade efter ytterligare en bit kom Stenbacken, en 100 m lång backe med mycket och svårsprungen sten.

Stenbacken - Ängårdsbergen

Stenbacken – Ängårdsbergen

Foto: Göteborgsvarvets Pressmeddelande

Efter det slog jag av lite men då blev jag ifattsprungen av en gammal studiekompis som gjorde att jag tryckte på ytterligare en stund tills vi kommer över den högsta punkten som ligger 100 m.ö.h. Ner därifrån försökte jag dra på men märkte snart att avsaknaden av tuffare träning sätter sina spår.

Jag lyckades ändå komma in i mål på sub 50 minuter och blev placerad på 75:e plats. Det är jag nöjd med och har lite potential att förbättra mig nästa år.

Lopprapport – Råglannaruset 2016

Råglannaruset 2016

Råglannaruset 2016 – Foto: NLT.se

Tävlingspremiär och shortspremiär samma kväll

Häromkvällen hade vi en personalaktivitet på jobbet jag inte kunde missa – Råglannaruset 5 km, ett motionslopp arrangerat av Främmestad IK med start och mål i den klassiska folkparken Råglannaparken.

Ända sedan Chicago Marathon i höstas har jag fokuserat på att komma tillrätta med mina PF-problem och, i princip enbart kört mängdträning som jag successivt ökat. Det är först de senast veckorna som jag har lagt ett pass/vecka med lite högra fart. Så inför loppet hade jag inga höga förväntningar på att kunna hålla uppe farten loppet igenom.

Jag satte upp ett mål på sub 22 minuter.

Efter att jag och min kollega bekantat oss med banan genom att springa den ett varv som uppvärmning insåg vi att den inte mätte fullt 5 km utan båda våra GPS-klockor visade lite drygt 4,7 km. Banan gick till stora delar på det lokala elljusspåret med avstickare på några fina stigar och gräsbeväxta småvägar.

De första två kilometrarna gick bra och jag kunde ligga på ca 4:00 fart utan större ansträngning. Men sedan började den uteblivna fartträningen att ge utslag.

Loppet igenom lyckades jag ändå hålla uppe hyfsad fart på den kuperade banan och snittade 4:11 i mål på 19:46. En tid jag är väldigt nöjd med.

Det jag tar med mig från loppet förutom den fina banan och glädjen i att springa små, lokala lopp att det finns hopp om att kunna få bra fart på benen igen efter en lång period med skadeproblem och tunga ben.

Följ Joggingskor.nu på FacebookTwitter eller Instagram för att få uppdateringar om nya inlägg och tester.

Lopprapport Chicago Marathon 2015

Bank of America Chicago Marathon

Bank of America Chicago Marathon

Idag var jag i god tid till starten och hamnade precis bakom elitfältet. Det var inspirerande att stå så nära världseliten och när starten gick fick jag bra känsla och körde på hårt direkt.

Starten av Bank of America Chicago Marathon

Starten av Bank of America Chicago Marathon

Såklart var många runt mig snabbare men ska man någon gång klara sub 3:00 så måste man ge det ett försök.
Jag gjorde halvmaran på 1:29 men strax efter kände jag att benen började krokna och redan efter 28 km kom krampen i baksida lår som en blixt från klar himmel. Jag antar att jag får skylla på den frånvaro av träning i allmänhet och långpass i synnerhet som jag tvingats till på grund av en krånglande hälsporre.
Det var bara att slå av på farten och försöka hitta ett tempo som fungerade. Till slut fick jag gräva riktigt hårt för att klara mitt andrahandsmål. Att gå under 3:20 och därmed klara kvaltiden till Boston 2017 med mer än fem minuter så att jag hamnar i den potten istället för den sista där det är lite mer osäkert om man kommer med.
Det var först efter jag hade gått i mål som jag insåg det ironiska med att samtidigt som jag håller på med bland det jobbigaste jag gjort så gör jag det för att få chans att göra det igen.
Loppet i Chicago skulle jag vilja jämföra med ungefär som Berlin fast i USA.
Platt och breda gator och med den hängivna amerikanska publiken.
Det var mycket ”GO” – ” You can do it” – ”GO Sweden” hela vägen.

Efter att ha gjort tre stora marathon inser jag att det är svårt att göra dom riktigt bra tiderna i dessa lopp.
Enligt mig beror det på flera aspekter:
En lång resa
Stor tidsomställning (ibland) som gör att i alla fall jag har svårt att sova ordentligt.
Man kan inte äta helt som man vill.
Man vill ofta passa på att se staden, vilket innebär ovanligt mycket promenader och lite slitna ben.

Det man får inrikta sig på istället är upplevelsen. Enligt mig är den svårslagen och jag blev riktigt känslosam vid målgången idag.

Så även om jag är trött nu och kommer att ge mig lite välbehövlig vila så är jag snart på’t igen.

Kör hårt!

« Äldre inlägg

© 2021 Joggingskor.nu

Tema av Anders NorenUpp ↑

Genom att fortsätta använda sidan godkänner du att vi använder cookies. mer information

Cookie-inställningarna på den här webplatsen är inställd på att "tillåta cookies" för att ge dig den bästa upplevelsen. Om du fortsätter att använda den här webplatsen utan att ändra cookieinställningarna eller om du klickar "OK" nedan godkänner du detta.

Stäng