3:19:30
När jag påbörjade den här lopprapporten satt jag just hemkommen till hotellrummet med Brooklyn Lager & Gatorade efter ett genomfört New York City Marathon. Innan jag hunnit skriva klart och publicera befinner jag mig hemma i Sverige i soffan med fötterna i högläge efter flygresan.
Ni som känner mig eller har följt bloggen länge vet att jag var här för två år sedan och att loppet ställdes in men nu var det alltså dags för en ny chans.
Den gången fick Springtime klä skott för mycket av missnöjet, både med rätta och inte. Så jag tycker det är på plats att nämna att i år har dom verkligen levererat.
Orosmolnet inför årets lopp var även det kopplat till vinden. Inte i samma omfattning som med orkanen Sandy men ändå tillräckligt stark för att påverka loppet. Innan start så måste man vara på plats innan minst ett par timmar och där gällde det att hitta skydd och ha mycket kläder och på grund av blåsten hade man tagit ned väggarna på tälten och även en hel del skyltar som var tänkt att visa vägen. Även elitfältet hade tydligen fått en chock när dom kom till start och deras planerade elittält hel enkelt inte fanns. Dom fick istället sitta i en buss och vänta på starten.
Ett par bra tips innan starten är att ta med sig något bra att sitta på. Jag tog 4-5 exemplar av gratistidningen på gatan utanför hotellet och stoppade i en plastpåse, det funkade perfekt. Tänk också på att ta med mycket gamla kläder hemifrån som du kan slänga strax innan starten. Kläderna går till välgörenhet och du får gott om plats i resväskan hem för ny shopping i New York.
Starten går ett par hundra meter in på Staten Island innan man springer ut på Verazzano-Narrows Bridge som leder från Staten Island till Brooklyn. Bron är ca 3 km lång och här var det verkligen blåsigt! Jag sprang och höll i min nummerlapp eftersom jag var rädd att den skulle blåsa av. I New York använder man sig av den typen av chip som sitter på baksidan av nummerlappen, så ingen nummerlapp – ingen tid.
Efter bron är det ett par svängar innan man kommer in på ett par långa avenyer på Brooklyn. Här var det väldigt härlig löpning med helskön publik, böljande gator och pigga ben. Efter att ha avverkat halvmaramarkeringen mellan Brooklyn och Queens och sedan sprungit ett par kilometer genom Queens bär det upp på nästa långa bro, Queensboro Bridge. Här springer man på undervåningen och då tappade min GPS koordinaterna, efter det kunde jag inte lita på varken sträcka eller aktuell fart, det var lite störande och jag tappade lite fokus på farten efter bron.
När man nästan var klar med bron, där det är helt knäpptyst, började man höra ett susande någonstans under ifrån och det tog en liten stund innan jag insåg att det var publikjublet nere på Manahattan som, liksom sögs upp på bron – en magisk, gåshudskänsla.
Väl nere på Manhattan började låren känna av det hårda underlaget och de sugande broarna. Innan loppet hade jag som plan att försöka hänga på pace teamet för 3:15 så länge det gick. Från ca 10 km ända upp till Bronx (ca 30 km) gick det bra men på bron över dit, som jag upplevde som lång, seg och man inte riktigt såg slutet på, började jag tappa ett par steg. På bron på väg tillbaka in till Manhattan, ett par kilometer senare lyckades jag inte hålla kontakten alls och fick släppa iväg farthållaren. Låren började helt enkelt ta slut.
Med ca en halvmil kvar svänger man in i Central Park och när jag hade varit ute i exakt 3 timmar började baksidan av låren krampa. Jag har inte haft kramp under löpning på väldigt många år så det var en ovan känsla men jag lyckades ändå hålla mig springande hela vägen och tog mig i mål på 3:19:30.
Med tanke på blåsten och det hårda underlaget så är nöjd med tiden och väldigt glad att ha sprungit det lopp som jag anmälde mig till 2010.
En sak som sätter sig är hur stolt och engagerade alla New Yorkbor är i loppet. Inte bara är det bra tryck och musik och hejarop hela vägen utan även efter loppet när man stapplar hem till hotellet säger ALLA ”Congratulations” och ”Well Done!”.
- Utrustningen jag använde på loppet var:
Adidas Adios Boost 2.0 – en grymt skön marathonsko men på det här hårda underlaget hade jag nog behövt lite mer dämpning. Läs min test av Adios Boost 2.0 här. - Feetures! Elite Ultra Light – en fantastisk strumpa som jag nu har använt på en halvmara och två marathon utan en enda blåsa. Helt klart ett rekommenderat köp och det säger jag inte bara för att den går att köpa i min shop.
- 2XU – Calf Sleeves – var helt klart hjälpande idag och jag funderar på att även titta på korta kompressionstights.
- Rocktape på ena knät som jag haft lite ITB-känning i. Lika delar placebo som verklig effekt kan jag tänka mig men knät höll i alla fall.
- Craft Zero Extreme Gunde – helt enkelt perfekta.
- Craft AR Marathon splitshorts.
- Eftersom marathon ska springas i splitshorts och linne löste jag det i kylan genom att ha på mig tre stycken linnen.
- Underst Craft PR som är ett av de skönaste linnen jag någonsin har sprungit i.
- Linnelager nr 2 var ett helt nytt Ashmei Race Vest i merinoull och carbon. Det var första gången jag sprang i det så jag vågade inte ha det underst. Det gav bra och tillräckligt med värme.
- Ytterst hade jag mitt Sverigelinne.
- Till det hade jag ett par Asics armvärmare, ett par handskar från Adidas och de första kilometrarna även en fleecemössa som delades ut av Dunkin Donuts innan start.
Vill du också anmäla dig till New York City Marathon kan du läsa mer om hur man gör här.
Följ Joggingskor.nu på Facebook, Instagram och Twitter för att hålla koll på guider och tester på löparskor och andra löparprylar.
