Jag har hållit på med långdistanslöpning i femton år och jag sprang mitt första Göteborgsvarv 1998. Det hela började med att jag spelade innebandy och märkte att försäsongsträningen var den roligaste och även där som jag gjorde bäst resultat. På den tiden hade jag ett par mjuka Adidas och jag hade problem med knäna, jag har fortfarande inte träffat någon som springer i Adidas som inte har ont någonstans i benen. Jag gick till Intersport och köpte ett par Asics Gel-1020, dvs en företrädare till modellen som nu heter Gel-1170. Jag vill minnas att dom kostade ca 700:- och att jag tyckte att det var mycket pengar för ett par löparskor. För att få valuta för pengarna så var det bara att börja springa oftare. På den här tiden läste jag en ingenjörsutbildning på Högskolan i Borås och jag märkte snart att det var ett väldigt bra avbrott till studierna att komma ut och springa en stund och skingra tankarna. Jag var fast.
När skorna var utslitna gick jag till Löplabbet och provade ut ett par skor på löpband enligt konstens alla regler och det blev ett par Asics GT-2050, jag måste alltså haft mina Gel-1020 ett tag. Jag har sedan dess varit 2000-modellen trogen och springer just nu de flesta av mina pass i ett par GT-2170. Det var endast ett år som dom misslyckades (jag tror det var 2070) då jag fick skoskav i hålfoten, den modellen måste varit lite bredare eftersom det blev glapp mellan innersulan och själva skon, en jobbarkompis jag sprang en del med på den tiden hade likadana skor och samma problem.
Sedan ganska många år använder jag mig av snörning av skon som låser sig själv genom att trä skosnöret på samma sida genom de två översta hålen och sedan drar man snöret genom öglan som bildas på motsatt sida. Detta medför att även om knuten går upp eller om man knyter lite för löst så sitter ändå skon kvar och snöret hänger inte runt foten.
Jag har inte mätt men jag tycker att de senaste åren så har skosnörena blivit kortare och det har nästan blivit svårt att få till en riktigt bra knut.
Efter drygt tio år i samma modell har jag nu tagit steget och kompletterat mina GT-2170 med ett par Gel-DS Trainer 17 som jag planerar att använda på fartpass och lopp. Inför dagens snabbdistans hämtade jag ut ett par på lagret och snörde på mig, genomförde passet och det var först när jag tog av mig skorna som jag märkte att det finns ett inbyggt snörlås i denna modellen. Fantastiskt smart och ett par skor som känns sköna direkt.
Det som jag kommer att minnas mest av 2012 kommer annars att vara det passet som inte blev av – det inställda New York City Marathon. Det var ju det loppet som var fokus för träningen hela året men det finns ju värre saker här i världen så det är inget att gå och gräma sig över. Det var en fantastisk resa och jag fick springa mig rejält trött i Central Park ändå, dessutom gav det mig möjligheten att spring Lucia Marathon i ett vinterfint Bohuslän.
2012 var även året då jag, äntligen, började variera mina skor. Jag släppte taget om mina kära GT-2170 och utökade under våren med ett par sköna Gel-DS Trainer 17 och under hösten ökade min skorotation till fyra par eftersom jag numera även springer i ett par Saucony Kinvara 3 och ett par Nike Free 3.0.
