The New Yorker skriver en lång och fascinerande historia om Kip Litton, mannen som lade ned mycket av både tid, kraft och pengar för att lura tidtagningsystemen för att få bra resultat utan att springa ett hela marathondistansen. Artikeln är väl värd att läsa både för den som är intresserad av marathonlöpning och den som är intresserad av psykologi. Du hittar artikeln här.