Jag och sonen innan start.
Äntligen ett lopp på hemmaplan!
När man, som jag, bor i en liten by på landet är en av de få nackdelarna att det väldigt sällan är lopp på hemmaplan. Nu börjar det bli ändring på det. För ett par veckor sedan var det tredje gången Kalvarundan genomfördes. Ett MTB-lopp som nu är seedningsgrundande för CykelVasan och helgen efter gick Equmenialoppet. Ett 5 km traillopp som arrangeras av den lokala kyrkan.
5 km är inte riktigt min distans och även om jag älskar att springa i skogen är det inte den miljö jag är mest tränad på. Dessutom bara två veckor efter urladdningen i Heleneholms Marathon.
Nog med undanflykter – självklart anmälde jag mig och siktade på att göra en så bra tid som möjligt.
Fem kilometer är en brutal distans. För kort för att kunna hitta något ställe att ta det lite lugnare på och för långt för att egentligen orka köra på max.
Första kilometern var lättsprungen, nedför på väg som jag ofta springer – full fart från start alltså. Efter ca 1,5 km började det gå uppför – 1,5 km uppförsbacke med drygt 50 hm – en bra utmaning att försöka hålla farten uppför. Sedan ett par hundra meter flackt och sedan nerför till start/mål igen.
Jag lyckades hålla farten bra under ca 4 km men den sista knappa kilometern var extremt mjölksyrastinn.
I mål på 20.24 på en bana som mätte 4,81 km. Jag hoppas på en fortsättning av loppet och nästa år siktar jag på sub 2o.
Mer information om Equmenialoppet finns här.
Hastighet & höjd
Loppet gav mig ett bra tillfälle att testa nya Salomon S-LAB Sense 4 Ultra i sin rätta miljö. Ja, kanske inte Ultralångt men i alla fall terräng, backar och tävling.
Det är en riktigt skön sko att springa i och den bet bra på det, bitvis våta och hala underlaget. Jag kände ingen rädsla för att jag skulle halka. Det vara bara att köra på.
Salomon S-LAB Sense 4 Ultra
MEN – Det har nu gått ett par dagar sedan loppet och efteråt har jag haft rejält ont i mina hälsenor, jag misstänker att det låga droppet på 4 mm, vilket är lägre än jag normalt springer i kan ha varit en bidragande orsak. Jag behöver komma ut mer i skogen på lugna pass för att vänja mig denna sko. Jag valde dessutom att hoppa över kompressionssleeves eftersom loppet var så kort. Så här i efterhand var det en miss med tanke på att benen fortfarande återhämtar sig efter Heleneholm.
I övrigt sprang jag i min nuvarande favorituppsättning:
Equmenialoppet Race Gear
