Fotograf: Ryno Quantz / STHLM Trail Run

Sitter på tåget hem från Stockholm.

Efter att ha bokat in en natt i huvudstaden efter Depeche Modes konsert fick jag tipset att passa på att springa premiären av Sthlm Trail Run.

Jag drog på anmälan in i det längsta för att ge mig tid att återhämta mig från Boston. Ett par dagar innan resan kände jag mig fräsch och eftersom jag ändå bokat ett kvällstågt hem så var det lika bra att göra slag i saken.

Innan start kände jag mig allt annat än redo:

  1. Ståplats på konserten
  2. Stadig hotellfrukost
  3. Fullproppad med pollenmedicin

Den uppladdningen gjorde att jag kände mig trött och tung.

Loppet går i skogarna i Norra Djurgården och arrangörerna hade lagt en bansträckning som i stort sett gick upp och ned hela tiden. Det var en teknisk bana med mycket rötter och stenar på smala stigar där det ofta inte gick att springa i bredd.

Det innebar att de två första kilometrarna gick åt till att hitta en position där jag kunde springa på utan att behöva springa om löpare för att hitta ett flyt. Det innebär också att jag sprang lite för snabbt och drog på mig mjölksyra i en del av backarna.

Andra halvan av banan var lite snällare när den gick över en del ängar och jag fick lite chans till återhämtning.

Sist men inte minst gick banan uppför en slalombacke och där tvingades jag att gå under andra halvan.

I mål på 48:54 och en 60:e plats får jag vara nöjd med och loppet gav mig bra insikter om vad jag behöver träna på inför Kia Fjällmaraton Årefjällen i sommar.

På fötterna hade jag Salomon S/LAB Sense Ultra. En sko som jag sprungit i den senaste veckan och har en recension på gång av inom kort.

Följ Joggingskor.nu på Facebook, YouTube eller Instagram för att få uppdateringar om nya inlägg och tester.