Löparskor | Löpcoaching | Löparglädje

Etikett: lopprapport (Sida 2 av 2)

Lopprapport Kretsloppet

Idag sprang jag Kretsloppet i Borås 21,1 km.

Jag har ju tidigare skrivit om att jag sprungit en del lokala lopp under våren. Ett lokalt lopp som jag inte sprungit tidigare är Kretsloppet i Borås. Det har helt enkelt inte blivit av och det har legat lite utanför min radar. När dom i år hade utökat sitt utbud med en halvmara som dessutom låg perfekt i kalendern med tre veckor kvar till Chicago Marathon var det inget att tveka på. Banprofilen på loppet såg dessutom mycket tilltalande ut för mig som gärna springer flacka banor och jag såg en möjlighet att göra en hyfsat bra tid.

Träningen under sommaren har gått mycket bra och jag satte nytt personligt distansrekord med över 37 mil i augusti. Den senaste veckan har dock varit allt annat bra med flera dagars halsont och under den påtvingade vilotiden eller strax efter har jag fått rejält ont i foten. Det är lite oroande för det sitter exakt på Plantar Fasciitis men jag tycker att det gör ont lite för mycket hela tiden för att det ska vara PF men de närmsta dagarna får utvisa hur allvarligt det är.

Inför start i loppet kände jag mig oviss om hur status på kroppen var.

Jag och grabben (som sprang 5 km) åkte in till loppet i bra tid men på något sätt lyckades jag ändå stressa till det så uppvärmningen blev bara några hundra meter innan det var dags för start.

Kretsloppet 5 km

Loppet började med en fin utförslöpa som höll i sig den första kilometern och efter en lugn start kom jag snart in ett bra flyt i ca 4-minutersfart, vilket var klart snabbare än jag tänkt mig men jag höll i det tempot eller ett par sekunder över loppet igenom.

Även om banan inte var kuperad så var den lite mer böljande än vad jag hade väntat mig och jag kunde släppa på i utförslöporna utan att egentligen slita hårt.

De sista kilometrarna innan mål gick på mycket gatsten som var väldigt hårt men jag hade bra tryck kvar i benen hela vägen in i mål.

Resultatet blev ett nytt personligt rekord på halvamarathon på 1:28:08 vilket är en putsning med ca en halv minut från Göteborgsvarvet 2006.

Kretsloppet 2016

Innan loppet åt jag tre stycken Clif Shot Bloks och ungefär halvvägs in i loppet tog jag en Clif Shot. Det gav mig bra energi genom hela loppet.

Jag har haft lite beslutsångest för vilka skor jag ska springa i, i Chicago men för någon vecka sedan tog jag fram ett nytt, fräscht par Adidas Adios (första versionen) som jag kört ett par långa intervallpass i och även använde idag. Det är en mycket skön sko som håller ihop bra och efter dagens lopp har jag insett att det blir dom även i Chicago.

I övrigt körde jag med följande kläder:

Vad gäller foten så hade den en svacka mellan 12-16 kilometer sedan lyckades jag antagligen bortse från smärtan för nu efter loppet har jag rejält ont. Så nu får det i första hand bli rehab och ett par dagars extra vila så att den inte äventyrar loppet i Chicago.

ingskor.nu på FacebookTwitter eller Instagram för att få uppdateringar om nya inlägg och tester.

Lopprapport Byaloppet 10 km

Fjärde loppet på två månader. Så mycket har jag nog aldrig ”tävlat” tidigare. För ett par veckor sedan sprang jag ett lokalt 5 km-lopp i byn där jag bor och idag var det grannbyn Asklanda/Ornunga som arrangerade Byaloppet, ett litet hemtrevligt lopp som mest samlade lokalbefolkningen. En liten miss i planeringen gjorde att loppet krockade med både Alingsåsloppet och Borås Swimrun. Båda dessa loppen ligger inom ett par mil och åtminstone Alingsåsloppet tog nog en del deltagare.

Extra bra var att det fanns både 5 km och 10 km banor att välja på. Jag valde 10 km och sonen 5 km.

Laddade innan start

Uppladdningen inför loppet var väl kanske inte den allra bästa med tre dagar med relativt mycket löpning. Men jag kunde direkt ta till mig löptekniken från helgens kurs i utförslöpningen, där jag bara släppte på benen.

Banprofilen bjöd på mycket backar och dessutom var det rejält blåsigt och partiet mellan 7,5 till 9,5 gick i rak motvind. Det var riktigt tufft.

Intressant fartökning enligt klockan när jag vek av från motvinden för att köra en fin nedförsbacke med några hundra meter kvar till mål.

I mål på 42:40 vilket räckte till en 3:e plats. Det är jag klart nöjd med med tanke på förutsättningarna.

Nu är tanken att jag ska ta det lugnt med loppen under sommaren och köra mest ”skojlöpning”. För mig innebär det att jag kör lite mer på känsla och lust, en hel del i skogen och hitta nya vägar. Syftet är att återhämta mig både i ben och mentalt efter våren och ladda om inför Chicago till hösten.

Jag är övertygad om att alla löpare behöver en eller ett par sådana perioder per år för att hålla motivationen uppe och förekomma skador.

Följ Joggingskor.nu på FacebookTwitter eller Instagram för att få uppdateringar om min löpning under sommaren eller läsa vad jag tycker om de skor jag kommer att springa i.

 

 

Lopprapport Göteborgsvarvet 2015

Två glada mjölkdrickare. Jag t.h. min kollega Roger t.v. Foto: Marita Svensson

I år var mitt artonde raka Göteborgsvarv så det mesta går på rutin och det finns egentligen så mycket att säga om loppet. Välorganiserat lopp som lyckas få närmare 60 000 pers att ta sig runt i Göteborg. Och som vanligt – fint väder, i år dessutom västlig vind som ger skön medvind på Hisingen.

Egentligen hade jag velat satsa på sub 1:30 men efter Heleneholms Marathon och Equmenialoppet har mina hälsenor/vader sagt ifrån och jag har inte fått in något flyt i löpningen så jag hade skruvat ned målet lite till att försöka springa någorlunda kontrollerat fort och ha kul men ändå springa OK fort.

Nyckeln till att lyckas med det är att inte dra på och dras med i Slottsskogen. Det gick bra och med medvinden på Hisingen så lyckades jag hålla en snittfart på ca 4:17. Efter ca en mil så fick jag rejäla problem med blåsor på vänsterfoten. Under ett par kilometer gjorde varje varje steg ont. Som tur var gav det med sig uppför Götaälvbron men jag har en del fotvård att ta hand om…

I mål på 1:32 matchar halvmarapasseringen i Malmö för en månad sedan vilket jag är nöjd med med tanke på fotproblemen och att jag kunde springa med glädje ända in i mål. Det jag tar med mig är att jag behöver jobba ytterligare med styrka och lägga in mer backpass i min träning.

Göteborgsvarvet 2015

Lopprapport Equmenialoppet

Jag och sonen innan start.

Äntligen ett lopp på hemmaplan!

När man, som jag, bor i en liten by på landet är en av de få nackdelarna att det väldigt sällan är lopp på hemmaplan. Nu börjar det bli ändring på det. För ett par veckor sedan var det tredje gången Kalvarundan genomfördes. Ett MTB-lopp som nu är seedningsgrundande för CykelVasan och helgen efter gick Equmenialoppet. Ett 5 km traillopp som arrangeras av den lokala kyrkan.

5 km är inte riktigt min distans och även om jag älskar att springa i skogen är det inte den miljö jag är mest tränad på. Dessutom bara två veckor efter urladdningen i Heleneholms Marathon.

Nog med undanflykter – självklart anmälde jag mig och siktade på att göra en så bra tid som möjligt.

Fem kilometer är en brutal distans. För kort för att kunna hitta något ställe att ta det lite lugnare på och för långt för att egentligen orka köra på max.

Första kilometern var lättsprungen, nedför på väg som jag ofta springer – full fart från start alltså. Efter ca 1,5 km började det gå uppför – 1,5 km uppförsbacke med drygt 50 hm – en bra utmaning att försöka hålla farten uppför. Sedan ett par hundra meter flackt och sedan nerför till start/mål igen.

Jag lyckades hålla farten bra under ca 4 km men den sista knappa kilometern var extremt mjölksyrastinn.

I mål på 20.24 på en bana som mätte 4,81 km. Jag hoppas på en fortsättning av loppet och nästa år siktar jag på sub 2o.

Mer information om Equmenialoppet finns här.

Hastighet & höjd

Loppet gav mig ett bra tillfälle att testa nya Salomon S-LAB Sense 4 Ultra i sin rätta miljö. Ja, kanske inte Ultralångt men i alla fall terräng, backar och tävling.

Det är en riktigt skön sko att springa i och den bet bra på det, bitvis våta och hala underlaget. Jag kände ingen rädsla för att jag skulle halka. Det vara bara att köra på.

Salomon S-LAB Sense 4 Ultra

MEN – Det har nu gått ett par dagar sedan loppet och efteråt har jag haft rejält ont i mina hälsenor, jag misstänker att det låga droppet på 4 mm, vilket är lägre än jag normalt springer i kan ha varit en bidragande orsak. Jag behöver komma ut mer i skogen på lugna pass för att vänja mig denna sko. Jag valde dessutom att hoppa över kompressionssleeves eftersom loppet var så kort. Så här i efterhand var det en miss med tanke på att benen fortfarande återhämtar sig efter Heleneholm.

I övrigt sprang jag i min nuvarande favorituppsättning:

Equmenialoppet Race Gear

 

 

Lopprapport Heleneholms Marathon

I helgen som gick sprang jag Heleneholms Marathon.

Heleneholms Marathon

Månaderna innan loppet har jag ökat min träning ett snäpp till att ligga på 8-10 mil i veckan. Det är mer än jag gjort tidigare.

Målet med träningen och loppet var att sätta ett nytt personligt rekord på marathondistansen och gå under 3 timmar och 15 minuter. Den tiden innebär nämligen att jag klarar kvaltiderna till både Boston Marathon och Chicago Marathon. Två viktiga lopp i mitt mål att springa samtliga sex World Marathon Majors. Det var också anledningen till att valet av vårmara föll på Heleneholm i Malmö. Det kanske inte är världens mest fantastiska upplevelse att springa fyra varv i ett bostadsområde i Malmö men det är en av de snabbaste och flackaste banorna i Sverige.

Upplägget på loppet är att start och mål är inne på Heleneholms IP efter starten springer man ut på en slinga runt stadion som är ca 2 km lång, efter det ger man sig ut fyra varv på bana där varje varv är 10 km.

Heleneholms Marathon

Heleneholms Marathon

Nästan direkt märkte jag att en av de andra deltagarna i loppet höll exakt samma tempo som jag och mycket riktigt hade även han målet att springa under 3:15. Vi slog följe och hade ett riktigt trevligt lopp där vi sprang och småpratade en hel del. Ytterligare en bit in i loppet fick vi sällskap av ytterligare en löpare och vi tre höll sedan ett jämnt tempo på ca 4:24 min/km fram till sista varvningen vid 32 km. Där passerade vi på tiden 2:22 och hade således drygt 50 minuter till sista milen. Jag gjorde misstaget att stanna till vid vätskekontrollen vid varvningen och efter det fick jag aldrig upp farten riktigt igen. Sista milen sprang jag i 4:45-5:00 tempo.

Heleneholms Marathon

Vid 39 km fick jag en, för mig, ny upplevelse i löparsammanhang – kramp i armen. Det hindrade mig inte men det gav en liten förvarning om krampen som kom i baksidan av låren när det var knappt en km kvar till mål. Jag lyckades ändå hålla ihop löpningen och fick till någon form av fartökning de sista hundratalet meter som sprangs inne på löparbanorna.

Tiden i mål stannade på – 3:12:42. Ett nytt personligt rekord med drygt tre minuter från Helsingborgs Marathon i höstas. Jag är mycket nöjd med tiden och känslan i kroppen är att jag har ytterligare några minuter att kapa.

 

Heleneholms Marathon

Heleneholms Marathon

Heleneholms Marathon

Två dagar efter loppet stängde anmälan till Chicago så det var inte mycket att fundera på.

Dessutom bör tiden räcka för en plats i Boston Marathon men det vet man ju inte exakt förrän den anmälan öppnar.

Kolla på rutten i

Följ Joggingskor.nu på FacebookTwitter eller Instagram för att få uppdateringar om men resa mot Chicago.

Lopprapport TCS New York City Marathon

3:19:30

När jag påbörjade den här lopprapporten satt jag just hemkommen till hotellrummet med Brooklyn Lager & Gatorade efter ett genomfört New York City Marathon. Innan jag hunnit skriva klart och publicera befinner jag mig hemma i Sverige i soffan med fötterna i högläge efter flygresan.
Ni som känner mig eller har följt bloggen länge vet att jag var här för två år sedan och att loppet ställdes in men nu var det alltså dags för en ny chans.
Den gången fick Springtime klä skott för mycket av missnöjet, både med rätta och inte. Så jag tycker det är på plats att nämna att i år har dom verkligen levererat.
Orosmolnet inför årets lopp var även det kopplat till vinden. Inte i samma omfattning som med orkanen Sandy men ändå tillräckligt stark för att påverka loppet. Innan start så måste man vara på plats innan minst ett par timmar och där gällde det att hitta skydd och ha mycket kläder och på grund av blåsten hade man tagit ned väggarna på tälten och även en hel del skyltar som var tänkt att visa vägen. Även elitfältet hade tydligen fått en chock när dom kom till start och deras planerade elittält hel enkelt inte fanns. Dom fick istället sitta i en buss och vänta på starten.

Ett par bra tips innan starten är att ta med sig något bra att sitta på. Jag tog 4-5 exemplar av gratistidningen på gatan utanför hotellet och stoppade i en plastpåse, det funkade perfekt. Tänk också på att ta med mycket gamla kläder hemifrån som du kan slänga strax innan starten. Kläderna går till välgörenhet och du får gott om plats i resväskan hem för ny shopping i New York.

Starten går ett par hundra meter in på Staten Island innan man springer ut på Verazzano-Narrows Bridge som leder från Staten Island till Brooklyn. Bron är ca 3 km lång och här var det verkligen blåsigt! Jag sprang och höll i min nummerlapp eftersom jag var rädd att den skulle blåsa av. I New York använder man sig av den typen av chip som sitter på baksidan av nummerlappen, så ingen nummerlapp – ingen tid.

Efter bron är det ett par svängar innan man kommer in på ett par långa avenyer på Brooklyn. Här var det väldigt härlig löpning med helskön publik, böljande gator och pigga ben. Efter att ha avverkat halvmaramarkeringen mellan Brooklyn och Queens och sedan sprungit ett par kilometer genom Queens bär det upp på nästa långa bro, Queensboro Bridge. Här springer man på undervåningen och då tappade min GPS koordinaterna, efter det kunde jag inte lita på varken sträcka eller aktuell fart, det var lite störande och jag tappade lite fokus på farten efter bron.

När man nästan var klar med bron, där det är helt knäpptyst, började man höra ett susande någonstans under ifrån och det tog en liten stund innan jag insåg att det var publikjublet nere på Manahattan som, liksom sögs upp på bron – en magisk, gåshudskänsla.

Väl nere på Manhattan började låren känna av det hårda underlaget och de sugande broarna. Innan loppet hade jag som plan att försöka hänga på pace teamet för 3:15 så länge det gick. Från ca 10 km ända upp till Bronx (ca 30 km) gick det bra men på bron över dit, som jag upplevde som lång, seg och man inte riktigt såg slutet på, började jag tappa ett par steg. På bron på väg tillbaka in till Manhattan, ett par kilometer senare lyckades jag inte hålla kontakten alls och fick släppa iväg farthållaren. Låren började helt enkelt ta slut.

Med ca en halvmil kvar svänger man in i Central Park och när jag hade varit ute i exakt 3 timmar började baksidan av låren krampa. Jag har inte haft kramp under löpning på väldigt många år så det var en ovan känsla men jag lyckades ändå hålla mig springande hela vägen och tog mig i mål på 3:19:30.

Med tanke på blåsten och det hårda underlaget så är nöjd med tiden och väldigt glad att ha sprungit det lopp som jag anmälde mig till 2010.

En sak som sätter sig är hur stolt och engagerade alla New Yorkbor är i loppet. Inte bara är det bra tryck och musik och hejarop hela vägen utan även efter loppet när man stapplar hem till hotellet säger ALLA ”Congratulations” och ”Well Done!”.

  • Utrustningen jag använde på loppet var:
    Adidas Adios Boost 2.0 – en grymt skön marathonsko men på det här hårda underlaget hade jag nog behövt lite mer dämpning. Läs min test av Adios Boost 2.0 här.
  • Feetures! Elite Ultra Light – en fantastisk strumpa som jag nu har använt på en halvmara och två marathon utan en enda blåsa. Helt klart ett rekommenderat köp och det säger jag inte bara för att den går att köpa i min shop.
  • 2XU – Calf Sleeves – var helt klart hjälpande idag och jag funderar på att även titta på korta kompressionstights.
  • Rocktape på ena knät som jag haft lite ITB-känning i. Lika delar placebo som verklig effekt kan jag tänka mig men knät höll i alla fall.
  • Craft Zero Extreme Gunde – helt enkelt perfekta.
  • Craft AR Marathon splitshorts.
  • Eftersom marathon ska springas i splitshorts och linne löste jag det i kylan genom att ha på mig tre stycken linnen.
  • Underst Craft PR som är ett av de skönaste linnen jag någonsin har sprungit i.
  • Linnelager nr 2 var ett helt nytt Ashmei Race Vest i merinoull och carbon. Det var första gången jag sprang i det så jag vågade inte ha det underst. Det gav bra och tillräckligt med värme.
  • Ytterst hade jag mitt Sverigelinne.
  • Till det hade jag ett par Asics armvärmare, ett par handskar från Adidas och de första kilometrarna även en fleecemössa som delades ut av Dunkin Donuts innan start.

Vill du också anmäla dig till New York City Marathon kan du läsa mer om hur man gör här.

Följ Joggingskor.nu på Facebook, Instagram och Twitter för att hålla koll på guider och tester på löparskor och andra löparprylar.

 

 

Lopprapport Helsingborg Marathon


Inför loppet hade jag planerat att ligga på 4:37 så länge som möjligt för att göra ett försök på sub 3:15. Eftersom banprofilen hade ett par grymma backar, såväl uppför som nerför, sista 7 km så var jag väl medveten om att risken var stor för att krokna. Men lika bra att gå ut optimistiskt. Det blev nog nästan lite väl bra eftersom första 7 km, från centrala Helsingborg ner till Råå var helt platta och en tendens till medvind. Fram till halvmaran höll jag under 4:30.

Arrangörerna hade verkligen gått inför att visa upp hela Helsingborg och man sprang bland annat förbi Råå, Fredriksdal, Helsingborg Arena, Olympia, Ramlösa Brunnspark och Sofiero.
Loppets höjdpunkter var enligt mig när man sprang in i Helsingborg Arena som var nedsläckt med spotlights och fullt tryck på läktarna och när man sprang genom mysiga Ramlösa Brunnspark.

Backarna efter Sofiero, först ner till havsnivå och sen upp för Serpentinsvängen tog helt klart ut sin rätt på benen som hade avverkat 35 km. Underlaget längs vattnet dessutom mjukt och lite svårsprunget. Det tyngsta partiet var däremot efter backarna då det var lite smått motlut upp en bit förbi Sofiero innan det åter vände ned mot sundet och målgången på den fina strandpromenaden.
Här tappade jag sub 3:15 men Jag lyckades få en ett hyfsat flyt nerför och något som liknade en spurt.

Officiell sluttid blev 3:15:44 vilket innebär en putsning av mitt pers med nästan 5 min :-)

I det stora hela var loppet välarrangerat med en fin inramning och chansen är stor att jag återkommer nästa år.

Lopprapport: Läckövarvet halvmarathon 2014

Läckövarvet 2014

Efter Göteborgsvarvet, som var lite av en besvikelse för mig – kanske inte så mycket tidsmässigt men framför allt känslan i loppet, så föreslog min jobbarkompis Roger att jag skulle hänga med honom till Läckövarvet den 1:a augusti. ”Så växeldrar vi oss fram till under 1:30” eller något liknande använde han för att sälja in loppet.

[divider]

Läckö Slott

Jag har inte känt mig som sub 1:30-snabb men träningen har gått bra under hela sommaren och i och med att det fanns lopp även för barnen packade vi kylbagen med picknick och gjorde vi en familjeutflykt. Läckö Slott med väldigt bra aktiviteter för barnen och en tur till Spiken hann vi med.

Som sagt så trodde jag mig inte klara riktigt 1:30 så min primära målsättning med loppet var att starta i 4:13-tempo (sluttid på 1:29) och försöka hålla det i en mil och sedan eventuellt släppa Roger och slå av något för att behålla en skön känsla genom hela loppet.

Att springa ett lopp ihop med en kompis är nytt för mig. Jag har gjort ett par försök tidigare, bland annat i samband med att jag gjorde klassikern men inte hittat någon som håller jämna steg. Om en är snabbare än den andre så blir det inte riktigt kul för någon. Den här gången var det helt annorlunda. Det är alltid lätt att dras med i starten och rusa med dom riktigt snabba raketerna. För att efter ett par km ha ett par ben som sprutar av mjölksyra och lungor som skriker efter luft. Här kunde vi nu hjälpas åt att hålla tillbaks en aning.

Loppet böljar upp och ned på fina smala landsvägar på Kollandsö och är relativt lättsprunget men det finns en hel del mot- och medlut och det är sällan helt platt. Efter 6-7 km in i loppet började jag känna attt det tog emot lite och jag hade lite svårt att följa med i de små motluten men jag bet ihop under ett par km och efter passerade 10 km började det lossna. Det kan vara ett tecken på att marathonträningen jag hållit på med ett par år ger resultat.

Mellan 10-17 km kändes det väldigt bra med fint flyt och skön känsla i löpning. Vi passerade ett par av de löpare vi släppt iväg i början. Efter 15 km förstod jag att Roger hade en liten svacka men han var stark och följde med bra. Efter Läckö Slott (ca 16,5 km) blev det ett par km med lite mer uppför och då var Roger riktigt stark och drog den mesta biten. Vid 19 km var det ett par korsningar och några snäva svängar och på något sätt befann jag mig 30-40 meter före. Jag ville inte dra ifrån men då vi sagt innan loppet att släpper den ene så ska vi inte vänta och jag kände att slår jag av på tempot nu kommer jag inte att få upp farten igen. När vi sprungit 20 km var det återigen ett par små uppförsbackar och här kunde Roger återigen komma ikapp och passerade mig strax innan vi svängde in på målområdet. Jag tappade ett par meter som var tillräckligt för att han skulle kunna hålla undan i spurten och slå mig med 13/100.

Den officiella sluttiden blev 1:29:13 och vi hade fullföljt vår plan till punkt och pricka.

Läckövarvet – 1:29:13 blev den officiella tiden

Så GRATTIS Roger till ett fint PB och ditt första sub 1:30. Tack för all draghjälp!

För mig blev loppet ett bra och glädjande kvitto på flera punkter:

  • Jag kan fortfarande gå sub 1:30 och ett nytt PB (1:28:51 – 2006) är inte långt borta.
  • Det går att pusha sig extra om man har någon att hänga på.
  • Jag måste få in fler backpass i min träningsplan. Jag har medvetet sprungit på flacka banor på grund av knäproblem.

Det som är allra mest intressant så här dagen efter är att jag gick in i loppet utan någon som helst kolhydratladdning.

Jag har under det senaste halvåret lagt om min kost en del. Jag är på inget sätt hardcore men har skurit ned på snabba kolhydrater i form av gröt, pasta och bröd. Försökt laga mat med mer riktiga råvaror, utan tillsatt socker och använda frukt, grönsaker och quinoa (och liknande) som kolhydratkällor.

Det har fungerat bra i vardagen men jag har känt mig lite vilsen hur jag ska tänka inför lopp. Jag har ju drygt 15 år av ”proppa i mig pasta innan loppet” inpräntat i mig.

Läckövarvet är i och för sig ”bara” en halvmara men att kunna genomföra det på, för mig en bra tid, helt utan sportdryck ger mig kraft i ryggen inför marathonhösten som innebär lite mindre tid för matlagning när jobb, skola och alla andra aktiviteter drar igång. Jag är fortfarande lite vilsen inför fulla marathondistansen då jag kommer att hålla på i tre – fyra timmar. Så om du har några bra tips så får du gärna skriva en kommentar nedan.

Utrustningen som jag använde under loppet var:

Skor: Adidas Adios Boost 2 – en recension kommer här på sajten inom kort. Läs min test av första versionens Boost (som Roger sprang i) här.

Adidas Adios Boost 1 vs 2

Strumpor: Feetures! Elite Ultra Light No Show Tab – Fantastiska strumpor! Inte en enda ny blåsa efter loppet. Jag fick till och med höra från min fru att mina fötter såg fina ut trots att det var dagen efter ett lopp. Längre recension kommer även det inom kort. Strumpor från Feetures! finns att köpa i vår butik på SevenSports.se.

Kompression: 2XU Calf Sleeves. Finns att köpa hos bl.a. Sportamore.

Shorts: Craft AR Marathon – split shorts. Finns att köpa hos bl.a. Löplabbet.

Linne: Adidas Climachill – Recension inom kort här på sajten. Ett linne med avsvalkande effekt, tyvärr lite för mycket tyg runt armarna för att användas under ett lopp. Finns att köpa hos bl.a. Wiggle.

Klocka: Min gamla trotjänare Garmin Forerunner 305.

Följ Joggingskor.nu på Facebook, Instagram och Twitter.

Lopprapport: Berlin Marathon 2013

Berlin Marathon 2013

Efter en del nervösa förberedelser och frukost på hotellet började jag med lätt uppvärmning i form av en promenad från hotellet till starten. Jag gav mig av i vad som jag trodde var hyfsat god tid men väl framme vid startområdet rådde mer eller mindre kaos eftersom det var väldigt dåligt skyltat till klädinlämningen och arrangörerna gjort den lilla missen att dom inte lagt med någon karta över området i informationen i den påse man fick när man hämtade nummerlappen. Jag fick ta mig en lätt joggingtur mot folkströmmen till andra ändan av området för att bli av med min påse.

När det väl var klart var det bara ett par minuter kvar till första start och hög tid att ta sig till startfållan. Jag hade angett mitt bästa marathonresultat på 3:34 vilket seedade in mig i startblock F. Det innebär första startled i den andra vågen med start kl 8:55.

När jag väl kommit ut på gatan för starten, Straße des 17. Juni fanns det gått om plats och ingen direkt anledning att trängas.

Startskottet sköts av Haile Gebresselassie och även de andra löparna som satt världsrekord på banan fanns på plats vid starten. Även den regerande världsrekordhållaren Patrick Mackau som lämnat återbud på grund av en knäskada någon vecka innan loppet.
Starten är riktigt mäktig när man springer på den breda gatan med monumentet Siegessäule i blicken.

Full fart ut ur Tiergarten

Efter ca två kilometer passerade banan i närheten av vårt hotell och jag blev lite extra påhejad av min fru, som också fick ta hand om de armvärmare jag hade i starten. Medan jag sprang vidare gjorde hon sedan en utflykt till slottet Charlottenburg. Något av en win/win.

Löpningen flöt nu på fint och även om jag fick kryssa mig fram en del bland andra löpare så tycker jag att det ger mer i självförtroendekickar att springa förbi andra löpare än vad det tar energi att behöva ta några extra steg. Jag märkte ganska snart att min GPS och kilometermarkeringarna längs banan tyckte lite olika om hur långt jag hade sprungit. Länge låg klockan 200 m före men ungefär halvvägs in i loppet ballade mätningen ur totalt och jag insåg att den inte var att lita på. Jag kände mig lite rådvill eftersom den brukar vara pålitlig och jag fick börja räkna i huvudet för att hålla koll på min fart.

Mitt mål med loppet var att springa under 3:30 och därmed sätta ett nytt personligt rekord.
För att klarade det krävs att man springer i en kilometerfart på 4:59 min. Jag startade i 4:30 – 4:40 fart och därmed samlade jag på mig lite tid som jag kunde ha tillgodo i slutet av loppet ifall jag skulle bli trött.

Jag höll ett jämnt och bra tempo och fram till 26 kände jag mig helt fräsch. När jag kommit så långt så insåg jag att om inget extremt inträffar så kommer jag att klara mitt mål. Det var nog lite farligt tänkt för jag kan se på mina kilometertider att här tappade jag lite i tempo. Jag lyckades ändå hålla hyfsad fart, ca 4:45 fram till 36 km då jag inte längre lyckades hålla mig under 5 min/km. Väl framme vid 40 km lyckades jag samla mig igen och kunde öka farten in i mål.

Den känslan av lycka jag fick när jag svängde in på Unter den Linden och såg Brandenburger Tor och kunde dra på en riktigt bra spurt var fantastisk, det var till och med så att det kom några glädjetårar den sista biten in i mål.

Splittiderna visar ett hyfsat väldisponerat lopp. Kanske kunde jag öppnat lite lugnare men det är inte säkert att jag hade kunnat hålla farten bättre mellan 35-40 ändå.

SplitTimeDiffmin/kmkm/h
5 km00:23:0623:0604:3812.99
10 km00:46:3023:2404:4112.82
15 km01:09:2322:5304:3513.11
20 km01:32:4023:1704:4012.88
21,1 km (Half)01:37:4405:0404:3713.04
25 km01:56:2018:3604:4712.58
30 km02:20:2124:0104:4912.49
35 km02:44:3924:1804:5212.34
40 km03:10:0725:2805:0611.78
42,195 (Finish)03:20:5210:4504:5412.25

Medaljen och skorna

Ett fint nytt personligt rekord på 3:20:52 och en snittfart på 4:46 min/km. Ett lopp som jag är otroligt nöjd med och kommer att minnas resten av livet.

Utrustningen som jag använde under loppet:

Skor: Adidas Adios Boost. En fantastisk sko som kändes som ett självklart val inför loppet.

Strumpor: Seger Running Mid Comfort Friction Relief. Även här ett självklart val, en enda blåsa efter hela loppet och med mina fötter är det väldigt lite. Strumporna finns att bl.a. att köpa på Sportamore.

2XU PWX Compression Calf Sleeves. Finns att köpa på bl.a. Wiggle.

Shorts: Craft AR Marathon. Finns att köpa på bl.a. Sportamore.

Linne: Craft Performance Run. Finns att köpa på bl.a. Wiggle och Sportamore.

Klocka: Garmin Forerunner 305.

Kläder inför start

Lopprapport: Hallandsloppet 2013

Vinnare H40

Kvartsmaran Hallandsloppet i Vessigebro firade i år 30-årsjubileum och arrangörsklubben, OK Gläntan hade som vanligt ordnat ett välarrangerat och mysigt lopp för hela familjen. Trots att man i år inte hade vädergudarna på sin sida.

Det har blivit lite av en tradition att vi är med i loppet trots att vi inte har någon anknytning till varken platsen eller klubben men det har fallit sig så att vi ofta är i Halland veckan efter midsommar och loppet har passat bra in och de har flera klasser som passar barnen bra.

I år hade sonen vuxit ur den minsta klassen men min 5-åriga dotter ställde upp i F8-klassen. Det är härligt att se dom små barnen dra iväg i full fart runt den drygt 700 meter långa banan och i början är det svårt att hänga med :-)

Lägg märke till det fina, avslappnade löpsteget jämfört med gamlingens häljoggande.

Hallandsloppet F8

Sedan var det dags för P10 och då öppnade sig himlen. Trots det kämpade sig barnen igenom nästan 1,5 kilometer i vad närmast kan beskrivas som en dusch. Jag har bara bilder från starten, sedan vågade jag inte ens ta upp kameran.

Hallandsloppet P10

Sedan var det dags för mitt lopp – 10,5 km och jag hade en tredjeplats i H40 att försvara från förra året. Även i år löste jag ett medlemskap i arrangörsklubben, OK Gläntan för att kunna vara med i tävlingsklassen. Vi får se om jag lyckas utnyttja tävlingslicensen i något mer lopp i år. Målet var att försöka hålla 4 min/km så långt som möjligt, väl medveten om att det är ett par rejält tunga backar längs banan som gör det, i princip omöjligt att lyckas hela vägen.

Som vanligt är det lätt att dras med i rusningen i starten men efter ca 1 m kom jag in i ett bra tempo och jag fick bra draghjälp av en väldigt fartsäker löpare, som sedan vann H50. Han låg stadigt på 4 min/km och jag kunde hänga på under några kilometer tills det börjar bli kuperat knappt halvvägs in i loppet. Efter 5 km delar sig loppet och de löpare som springer 5,7 går mot mål medan 10,5 km-löparna ger sig ut på en längre runda. Fram till delningen låg jag runt 10:e plats totalt men där försvann ungefär hälften av löparna men jag hade inte full koll på vilka som låg framför eftersom fältet började bli utspritt.

Jag lyckades hålla ihop löpningen och särskilt utförslöpningarna gick riktigt bra där jag höll bra fart utan att slå sönder musklerna. Efter drygt 7 km kommer det en tung stigning som går på en traktorväg bredvid en kohage. Stigningen är ca 33 höjdmeter på ca 600 meter. Där vet jag sedan tidigare år att det är väldigt lätt att dra på sig mjölksyra som sitter i alltför nära inpå avslutningen och jag lyckades hålla huvudet kallt och tog mig uppför backen med benen någorlunda i behåll och höll undan för de bakomvarande spurtade in i mål på 42:13 vilket gav en 5:e plats totalt och en seger i H40! Även om det inte är min allra första seger så är det den första med någorlunda kvalificerat motstånd och ett fint kvitto på att träningen under de senaste året har gett resultat.

Kolla in alla resultat på OK Gläntans hemsida.

Utrustningen var i stort sett den samma som på Göteborgsvarvet:

Craft Performance Run linne som har några år på nacken. Nya finns att köpa på bl.a. Wiggle och Sportamore.

Craft Marathon split shorts som jag köpte för snart tio år sedan. Mitt nästa klädprojekt får bli att hitta ett par värdiga ersättare till dessa eftersom dom börjar bli lite lösa i resåren.

2XU PWX Calf Seeves. Efter upplevelsen med dessa på Göteborgsvarvet var det ingen tvekan på att köra dom på lopp igen. Dom finns att köpa på bl.a. Wiggle och Sportamore

Seger Running Mid Comfort. Även dessa var jag nöjd med efter Göteborgsvarvet men under detta loppet kände jag att dom gled omkring en del inne i skon. Kanske var valet av skor inte helt racemässigt och jag har inga som helst problem med blåsor efter loppet. Strumporna finns att köpa på bl.a. Sportamore.

Enda skillnaden mot Göteborgsvarvet var skorna. På ett så här kort lopp ville jag gärna testa hur Asics Gel-Lyte33 2 klarade sig och med ett nytt personligt rekord på kvartsmaran och en seger så kan jag inte vara missnöjd men som jag skrev lite tidigare så gled fötterna omkring inne i skon när jag körde med anti-blister strumpor och jag kan inte annat än tänka att det måste medföra ett litet tapp i drivet på varje steg. Dom är i alla fall väldigt lätta och sitter skönt på fötterna och det var inga problem att jag trampar igenom skon eftersom jag lyckades hålla drivet uppe genom hela loppet.

Nu blir det en lite lugnare vecka innan träningen inför höstens stora mål drar igång.

Lopprapport: Göteborgsvarvet 2013

Nytt deltagarrekord igen – drygt 45 000 löpare tog sig i mål. Nytt värmerekord? Jag vet inte men under mina 16 varv har jag i och för sig varit med om en hel del varma lopp men jag tror inget har varit riktigt så här hett. När starten gick kl. 13.00 måste det ha varit minst 30 grader.

För er som har följt bloggen så vet ni att jag har följt Ulf Fribergs träningsprogram Halvmarathon på 1:30 på jogg.se  och som jag skrev innan loppet så har jag lyckats håla mig hel och frisk så att jag har kunnat träna bra. Jag har under många år tidigare följt Anders Szalkais träningsprogram på marathon.se och det är ingen revolutionerande skillnad på träningsupplägget men en sak är tydlig – där Szalkai kör backträning kör Friberg tröskel.

Tack vare att jag har sprungit så många Göteborgsvarv är jag rutinerad nu och kan ta det lugnt på morgonen Kanske lite väl lugnt eftersom jag märkt att de senaste åren har det blivit lite väl stressigt att hinna ta sig till start och lämna in väska och värdesaker. I år hade jag i alla fall en kvart tillgodo innan min start kl 13.03.

För att klara halvmaran på 1:30 så behöver man ligga på ett kilometertempo på 4:15 min och jag försökte hitta det men det är svårt att komma in i ett jämnt tempo i starten där det är trångt och en del svängar. Jag märkte ganska snart att det var svårt att hålla tempot men jag tycker ändå att jag lyckades bra fram till Älvsborgsbron, där är det en rejäl stigning och trångt när man ska upp på bron och det är väldigt lätt att tappa tempot.

Väl uppe på bron är det skönt att kunna släppa på utför över på Hisingen. Väl över på andra sidan älven väntade nästa stora bakslag – motvind! Jag hade börjat ana det redan uppe på bron men när man svängde ut längs älven vid golfbanan var det bara att inse – det kommer inte att gå att hålla det tänkta tempot, lika bra att anpassa sig direkt och inte spränga sig.

Första 7 km gick på 30:25 (4:24 min/km).

Hela Hisingen gick sedan ut på att svalka sig så mycket som möjligt i duschar och slangar från snälla åskådare samt vid vätskekontrollerna. Jag tryckte en Enervit Gel redan vid Lindholmen eftersom jag inte tycker att dom är riktigt så snabba som dom säger i reklamen utan det tar uppemot en halvtimma innan jag känner någon effekt.

Andra 7 km, dvs mellan broarna gick på 33 min (4:36 min/km). Här är det ju alltså helt platt och ska egentligen vara lättlöpt.

Uppe på toppen av Göta Älv-bron kom en efterlängtad endorfinkick som fick fart på kroppen och när jag svängde in på Avenyn kunde jag trycka på bra igen.

Efter svampstationen på Götaplatsen upplevde jag ett nytt problem – kläderna var genomblöta och det började bli ett visst gällivarehäng på shortsen så på Vasagatan och Övre Husargatan fick jag springa och försöka krama ur kläderna så gott det gick. Här började jag också se värmens offer då det låg löpare som hade stannat/brutit allt tätare längs banan. Jag kände att jag hade hushållit med krafterna bra och väl inne i Slottskogen kunde jag öka tempot något och hålla ett bra tempo in i mål.

Tid i mål: 1:36:13 (4:34 min/km)

Placering: 1189

I klassen (H40): 191

Mellantider – 5 km: 22:06 – 44:15 – 1:07:46 – 1:31:22 – 1:36:13

Tempo – 5 km: (4:26 – 4:26 – 4:43 – 4:44 – 4:26)

Mellantider – 7 km: 30:25 – 33:00 – 32:50

Tempo – 7 km: 4:24 – 4:36 – 4:37

Det är drygt 5 min långsammare än förra året men nästan 700 platser bättre resultatmässigt så det var många som hade det kämpigare än jag vlket jag tar som ett kvitto på att träningen har gett önskat resultat.

Utrustningen från topp till tå:

Craft Performance Run linne som har några år på nacken. Nya finns att köpa på bl.a. Wiggle och Sportamore.

Craft Marathon split shorts som jag köpte för snart tio år sedan, dom börjar bli slitna nu men jag har hittills inte lyckats hitta några lika bra.

2XU PWX Calf Seeves. Det här var första riktiga loppet som jag kört med calf sleeves och jag måste säga att jag är mer än nöjd. De sista 4 km kändes dom väldigt sköna och jag kan verkligen rekommendera ett par. Dom finns att köpa på bl.a. Wiggle och Sportamore

Seger Running Mid Comfort. En liten chansning eftersom jag köpte dom dagen innan loppet men eftersom jag haft en del problem med blåsor och jag bara har goda erfarenheter av Segers strumpor så kände jag mig trygg. Strumporna finns att köpa på bl.a. Sportamore.

Sist men inte minst: skorna – Asics Gel-DS Trainer 18 som jag recenserade härom veckan. Dom växer för varje pass och var väldigt sköna och gav bra respons hela vägen.

Jag avslutar den här långa lopprapporten med årets soundtrack – den här låten hördes före, efter och längs banan:

Lopprapport: Luciamarathon

Efter besvikelsen med det inställda New York City Marathon, så sprang jag förvisso 42,2 km i Central Park som jag skrivit om här men jag kände att jag ändå ville ha ett officiellt marathonresultat under året. Så efter hemkomsten kollade jag igenom tävlingskalendern och insåg att det inte fanns så många alternativ. Bromölla låg lite väl nära inpå och jag fick ett tips om LuciaMarathon i Bovallstrand i Bohuslän som förutom att det låg bra till i kalendern och dessutom inom en inte alltför lång resa från där jag bor så var det egentligen sista loppet för året.

Uppladdningen inför loppet var inte helt perfekt med snökaos och svinkallt under veckan men just idag var vädergudarna på hyfsat gott humör och bjöd på en helt lugn och klar dag med ca -7 grader och ute vad havsbandet ligger det bara ca 5 centimeter snö.

Loppet löps i 8 varv på en bana som är 5275 m och ville man inte köra full marathondistans så fanns möjligheten till 5, 10 och 21 km. Banan var teknisk med många 90-gradersvängar in bland små gränder i fiskebyn och ett par små, branta knallar att ta sig över. Dessutom fanns där några riktigt dryga backar och en fin del längs havet.

Jag började loppet samlat med en riktfart på 5 min/km för en sluttid på 3.30 och jag lyckades hålla det bra under första halvan och passerade halvmaran på 1.44. Efter fem varv började jag känna att kylan och de många svängarna sög energi och den berömda, sista marathonmilen sprang jag med krampen på väg att bryta igenom men jag lyckades hålla den tillbaka. Jag tog det verkligt lugnt i backarna och kom i mål på 3.56.

Det räckte till en 8:e plats totalt och 2:a plats i M40. Det fina med att springa sådana här mindre lopp är att man har hyfsat stor chans att ta sig in på prispallen :-)

Hela mitt lopp kan ses i detalj på jogg.se:

Löpning, Tävling: 42,2 km | 3:56:56 | 5:37 min/km

Hela resultatlistan kan även den ses på jogg.se

Nu kan jag avsluta löparåret 2012 med gott samvete med att vila i en vecka och sedan köra igång lite lugnt för att sedan ta några pass för att förbränna julmaten och ladda inför nya utmaningar under 2013.

Nyare inlägg »

© 2021 Joggingskor.nu

Tema av Anders NorenUpp ↑