Läckövarvet 2014
Efter Göteborgsvarvet, som var lite av en besvikelse för mig – kanske inte så mycket tidsmässigt men framför allt känslan i loppet, så föreslog min jobbarkompis Roger att jag skulle hänga med honom till Läckövarvet den 1:a augusti. ”Så växeldrar vi oss fram till under 1:30” eller något liknande använde han för att sälja in loppet.
[divider]
Läckö Slott
Jag har inte känt mig som sub 1:30-snabb men träningen har gått bra under hela sommaren och i och med att det fanns lopp även för barnen packade vi kylbagen med picknick och gjorde vi en familjeutflykt. Läckö Slott med väldigt bra aktiviteter för barnen och en tur till Spiken hann vi med.
Som sagt så trodde jag mig inte klara riktigt 1:30 så min primära målsättning med loppet var att starta i 4:13-tempo (sluttid på 1:29) och försöka hålla det i en mil och sedan eventuellt släppa Roger och slå av något för att behålla en skön känsla genom hela loppet.
Att springa ett lopp ihop med en kompis är nytt för mig. Jag har gjort ett par försök tidigare, bland annat i samband med att jag gjorde klassikern men inte hittat någon som håller jämna steg. Om en är snabbare än den andre så blir det inte riktigt kul för någon. Den här gången var det helt annorlunda. Det är alltid lätt att dras med i starten och rusa med dom riktigt snabba raketerna. För att efter ett par km ha ett par ben som sprutar av mjölksyra och lungor som skriker efter luft. Här kunde vi nu hjälpas åt att hålla tillbaks en aning.
Loppet böljar upp och ned på fina smala landsvägar på Kollandsö och är relativt lättsprunget men det finns en hel del mot- och medlut och det är sällan helt platt. Efter 6-7 km in i loppet började jag känna attt det tog emot lite och jag hade lite svårt att följa med i de små motluten men jag bet ihop under ett par km och efter passerade 10 km började det lossna. Det kan vara ett tecken på att marathonträningen jag hållit på med ett par år ger resultat.
Mellan 10-17 km kändes det väldigt bra med fint flyt och skön känsla i löpning. Vi passerade ett par av de löpare vi släppt iväg i början. Efter 15 km förstod jag att Roger hade en liten svacka men han var stark och följde med bra. Efter Läckö Slott (ca 16,5 km) blev det ett par km med lite mer uppför och då var Roger riktigt stark och drog den mesta biten. Vid 19 km var det ett par korsningar och några snäva svängar och på något sätt befann jag mig 30-40 meter före. Jag ville inte dra ifrån men då vi sagt innan loppet att släpper den ene så ska vi inte vänta och jag kände att slår jag av på tempot nu kommer jag inte att få upp farten igen. När vi sprungit 20 km var det återigen ett par små uppförsbackar och här kunde Roger återigen komma ikapp och passerade mig strax innan vi svängde in på målområdet. Jag tappade ett par meter som var tillräckligt för att han skulle kunna hålla undan i spurten och slå mig med 13/100.
Den officiella sluttiden blev 1:29:13 och vi hade fullföljt vår plan till punkt och pricka.
Läckövarvet – 1:29:13 blev den officiella tiden
Så GRATTIS Roger till ett fint PB och ditt första sub 1:30. Tack för all draghjälp!
För mig blev loppet ett bra och glädjande kvitto på flera punkter:
- Jag kan fortfarande gå sub 1:30 och ett nytt PB (1:28:51 – 2006) är inte långt borta.
- Det går att pusha sig extra om man har någon att hänga på.
- Jag måste få in fler backpass i min träningsplan. Jag har medvetet sprungit på flacka banor på grund av knäproblem.
Det som är allra mest intressant så här dagen efter är att jag gick in i loppet utan någon som helst kolhydratladdning.
Jag har under det senaste halvåret lagt om min kost en del. Jag är på inget sätt hardcore men har skurit ned på snabba kolhydrater i form av gröt, pasta och bröd. Försökt laga mat med mer riktiga råvaror, utan tillsatt socker och använda frukt, grönsaker och quinoa (och liknande) som kolhydratkällor.
Det har fungerat bra i vardagen men jag har känt mig lite vilsen hur jag ska tänka inför lopp. Jag har ju drygt 15 år av ”proppa i mig pasta innan loppet” inpräntat i mig.
Läckövarvet är i och för sig ”bara” en halvmara men att kunna genomföra det på, för mig en bra tid, helt utan sportdryck ger mig kraft i ryggen inför marathonhösten som innebär lite mindre tid för matlagning när jobb, skola och alla andra aktiviteter drar igång. Jag är fortfarande lite vilsen inför fulla marathondistansen då jag kommer att hålla på i tre – fyra timmar. Så om du har några bra tips så får du gärna skriva en kommentar nedan.
Utrustningen som jag använde under loppet var:
Skor: Adidas Adios Boost 2 – en recension kommer här på sajten inom kort. Läs min test av första versionens Boost (som Roger sprang i) här.
Adidas Adios Boost 1 vs 2
Strumpor: Feetures! Elite Ultra Light No Show Tab – Fantastiska strumpor! Inte en enda ny blåsa efter loppet. Jag fick till och med höra från min fru att mina fötter såg fina ut trots att det var dagen efter ett lopp. Längre recension kommer även det inom kort. Strumpor från Feetures! finns att köpa i vår butik på SevenSports.se.
Kompression: 2XU Calf Sleeves. Finns att köpa hos bl.a. Sportamore.
Shorts: Craft AR Marathon – split shorts. Finns att köpa hos bl.a. Löplabbet.
Linne: Adidas Climachill – Recension inom kort här på sajten. Ett linne med avsvalkande effekt, tyvärr lite för mycket tyg runt armarna för att användas under ett lopp. Finns att köpa hos bl.a. Wiggle.
Klocka: Min gamla trotjänare Garmin Forerunner 305.
Följ Joggingskor.nu på Facebook, Instagram och Twitter.
